Plötsligt är kungen vårt sista hopp
När jag berättar att jag är svensk i Bryssel får jag alltid samma reaktion: ett leende och ett ’klart att du bryr dig om klimatet’. Sverige, som kommit så långt med sin förnybara energi och sitt hållbarhetsarbete. Sverige, landet där alla klimatstrejkat med Greta Thunberg.
Men det är en märklig tid att vara svensk. För samma Sverige skickar inte ett enda statsråd till FNs klimattoppmöte COP30 i Brasilien som inleds nästa vecka. Inte statsministern, inte klimat- och miljöministern, inte näringsministern.
COP30 utgör dessutom tioårsjubiléet av Parisavtalet. Minns ni bilden? Världsledare på rad, med sammanflätade händer i luften som om planeten precis räddats. Det är svårt att inte känna ett sting av vemod. Samma år reste hela sju ministrar från den svenska regeringen för att söka påverka det internationella klimatarbetet.
2025 blir istället det första året då Sverige saknar ministernärvaro. Vi sällar oss därmed till Trumps USA, som inte planerar att skicka en delegation överhuvudtaget. De har istället dragit tillbaka en stor del av sin finansiering och (återigen) lämnat Parisavtalet.
Jag blir illa till mods av det här av flera anledningar. Dels blir jag upprörd över att våra folkliga representanter inte ens tänker försöka sätta sig vid förhandlingsbordet och hitta överenskommelser. Trots vallöften om att ”få ordning på klimatet”.
Det är också symboliken i att ett land som nyligen ledde flera av FN-mötets förhandlingar nu visar alla tecken på att ha gett upp. Vi har varit ett föregångare och i många bemärkelser en möjliggörare. Är det Kina vi ska se upp till i framtiden?
Och just symboliken blir nästan komisk när man får läsa att Sveriges högsta representant på klimattoppmötet i år blir kung Carl XVI Gustaf. Vid ett förhandlingsbord har vår monark ungefär lika mycket mandat som vattenkaraffen som oljestatsledarna släcker törsten med.
Men Carl XVI Gustaf är trots allt en veteran i sammanhanget. Redan på vad som brukar kallas för det första klimattoppmötet 1972, i Stockholm, var han på plats. Nu är det upp till honom att fylla tomrummet som regeringen lämnat på COP30.
Efter en rad tvivelaktiga uttalanden, som att länder utanför EU är ”mycket, mycket värre” när det gäller utsläpp, krävs nu ett tydligt budskap till toppmötet från vår monark. Jag föreslår en aktion: kungen utanför förhandlingsrummet med plakatet “Slottstrejk för klimatet”.
