Under det 40 minuter långa linjetalet på S-kongressen stakade Magdalena Andersson ut sin vision för Sverige. Hon hann prata om en svensk “maffialag”, stram migrationspolitik, försvar, beredskapsskatt och att “den svenska flaggan ska hissas på varje torg”.
Men inte ett ord om varken klimat, miljö eller om den massdöd av arter som sker på planeten. När SVT efteråt frågade varför, svarade Andersson:
– Hade jag pratat i 50 minuter hade jag fått plats med det.
Tio minuter till – och mänsklighetens största existentiella kris genom tiderna – kanske hade nämnts.
I hennes Almedalstal nämndes ”klimatkatastrofer” endast i förbifarten. Varför gör Socialdemokraterna så här? Det finns minst tre skäl.
För det första: klimatet är helt enkelt inte en prioritet för Andersson. Under det rödgröna samarbetet överlät Socialdemokraterna klimatpolitiken till Miljöpartiet och fokuserade istället på annat. MP reducerades till en grön underleverantör – och Andersson fortsätter att spela gråsossarnas gamla visa.
För det andra: tystnaden är strategisk. Socialdemokraterna vet att regeringsförhandlingar med MP är att vänta. Genom att inte lyfta klimatet signalerar de att frågan inte är central, vilket skapar en stark förhandlingsposition att få igenom politik för mer hårda tag. Klimatkrisen förminskas till ett politiskt spel.
För det tredje: SD-männen. Socialdemokraterna slåss om samma manliga väljare som Sverigedemokraterna. Det pratas till och med om att starta en socialdemokratisk mansförening. I det läget krävs balans: mellan en progressiv grön politik som attraherar kvinnor och högutbildade – och en hårdare ton som lockar män. Det är den gällande generaliserade analysen.
Dagens socialdemokratiska mål är att vinna SD-mannen, kosta vad det kosta vill. Det syns också i praktiken. När S lägger fram egna budgetförslag ligger de symboliskt lite högre än Tidöregeringens på klimat- och miljöområdet.
Problemet är att S gör en felbedömning. Varför? Jo, för att det finns en växande majoritet som inte tänker låta klimatfrågan offras för kortsiktig taktik. 2024 ökade Tidöregeringen utsläppen med 7 procent, den största ökningen på 15 år. Om det finns en tid för klimatledarskap så är det nu.
Efter Anderssons kongresstal skickade Naturskyddsföreningen en hälsning: “Kom in i matchen, S!” Samtidigt protesterar den unga klimatrörelsen “Ta tillbaka framtiden” under Anderssons tal på Första Maj, Järvaveckan och S-kongressen. Partiföreningen “Klimatsossarna” efterlyste klimatledarskap i en debattartikel – men möttes av tystnad från sin partiledare.
Till slut kokar det ner till ett val. Magdalena Andersson kan inte få allt. Väljer hon SD-männen eller en beboelig planet? Kom ihåg att de som hon överger också har ett val att göra.
