Hemliga rapporten: Kreditsmäll för Vattenfall vid ny kärnkraft

En försämrad kreditvärdighet som hotar andra fossilfria projekt och som i förlängningen slår mot skattebetalarna – trots stora statliga lån. Det kan bli verkligheten för Vattenfall, visar en hemlig regerings-rapport som Klimatgranskaren fått tag på. Här fortsätter vår granskning av regeringens kärnkraftsplaner. 

För att förstå vad detta handlar om behöver vi först reda ut frågan: vad är det som är så otroligt dyrt med kärnkraftsprojekt? 

Enkelt uttryckt kan man säga att den stora kostnaden är uppdelad i två delar. För det första kostar det att bygga och driva en anläggning. För det andra kostar själva risken pengar. Alltså: de lån som kärnkraftsbolagen tar upp har helt enkelt hög ränta eftersom kärnkraftsprojekt har en väldigt hög risk.

Båda dessa kostnader – byggkostnaden och kapitalkostnaden – har gått upp kraftigt de senaste 30 åren. Om man på en fri marknad idag ska ta upp lån av exempelvis en bank för att bygga nya reaktorer ligger kapitalkostnaden på runt 25 procent, att jämföra med förnybara projekt som ligger mellan 3-9 procent. 

Att få tag på billigare kapital – billigare lån – är alltså centralt för att få lönsamhet i kärnkraftsbyggen.

Detta är bakgrunden till att regeringen nu planerar en av de största statliga stöden i Sveriges historia. Men hur långt räcker stöden? 

Generösa stöd – ändå olönsamt

Klimatgranskaren har kommit över en hemlig konsultrapport skriven av PwC på uppdrag av regeringen. Syftet med rapporten är att bedöma konsekvenserna av ett system med storskaliga statligt subventionerade lån. Regeringens tanke är just att få ner kostnaden för kapital – den som på en fri marknad hade varit väldigt hög som en följd av risken.  

Förslaget som bedöms i rapporten är att staten ska stå för 70 procent av företagens lån och garantera en konstruerat låg ränta – ett generöst förslag som innebär att risken flyttas från de privata bolagen till skattebetalarna. 

Givet storleken på stödet hade man kunnat tro att affären blev lönsam. Men enligt rapporten blir den inte det. Den konstaterar förvisso att kapitalkostnaden minskar för bolagen som skulle ta del av lånen, men den visar samtidigt på en annan intressant sak: 

Både Vattenfall och Fortum skulle få en försämrad kreditvärdering om de satsade på ett bygge. Kreditvärighet är ett mått på ett företags förmåga att betala sina skulder och ekonomiska åtaganden. Det visar på sannolikheten för att företaget kommer att kunna hålla sina löften i tid och betala sina skulder enligt överenskommelse. En kreditvärdighet är med andra ord ett betyg som avgör om banker och kreditgivare vill ingå avtal om lån samt i så fall vilken ränta dessa lån ska ha. Låter krångligt? Läs faktarutan längst ner. 

Rapporten visar att Fortum skulle få en så försämrad kreditvärdighet att de helt skulle tappa förmågan att ta upp lån för framtida projekt. För Vattenfall ser det något bättre ut, men ändå ett markant tapp i förhållande till den nuvarande höga kreditvärdigheten. 

För bolagen slutar det dock inte där. Rapporten bygger på antagandet att bolagen “enbart” investerar i en eller två reaktorer (motsvarande 1500 MW). Regeringens förslag är att det ska byggas minst fyra storskaliga reaktorer (5000 MW). 

Om ett och samma bolag skulle vilja bygga alla dessa hade riskerna ökat rejält. Då hade Vattenfalls kreditvärdighet minskat så pass mycket att bolagets betyg sjunkit ner till det som kallas för “skräpobligationer” (junk bonds). 

Hot mot skattebetalarna 

Sänkt kreditvärdighet får flera effekter för ett bolag och för dess ägare. Bland annat leder det till följande:

Högre upplåningskostnader: Investerare kräver betydligt högre ränta för att kompensera för ökad risk. I värsta fall kan det röra sig om flera procentenheter i räntemarginal. 

Färre investerare tillgängliga: Många institutionella investerare (som pensionsfonder) får enligt sina placeringsregler inte investera i bolag med för lågt kreditbetyg, vilket minskar efterfrågan och pressar upp räntorna ytterligare.

Högre kapitalkostnad för alla projekt: Även icke-kärnkraftsrelaterade projekt (vind, vatten, elnät, värme) blir dyrare att finansiera. Det slår särskilt hårt mot projekt med lägre förväntad avkastning, till exempel elnätsinvesteringar. 

Behov av prioritering och avyttringar: Vattenfall kan tvingas skjuta upp, minska eller sälja av projekt för att minska sin skuldsättning och återvinna kreditvärdighet. 

Sämre position vid konkurrens om EU-medel eller gröna investeringar, eftersom kreditvärdighet ofta är ett urvalskriterium för vissa typer av stöd eller obligationsmarknader.

Slutligen kan det sätta politisk press på regeringen att stärka bolagets kapitalbas (till exempel genom ägartillskott eller garantier) för att undvika det låga betyget. Detta slår i sista hand direkt mot skattebetalarna. 

Framtiden oviss 

Exakt hur illa kreditvärdet i slutändan kommer bli kommer vi aldrig få reda på. Regeringen har nämligen valt att komplettera de statliga lånen med ett väldigt frikostigt garantipris. Kostnaden för detta pris kommer vida överstiga kostnaden för lånen, vilket Klimatgranskaren tidigare skrivit om. 

Det betyder att kreditvärdigheten ändå kommer manipuleras till att bli bättre (återigen tack vare skattebetalarna). Utöver detta kommer Vattenfall (eller det bolag som väl beslutar sig för att bygga) med största sannolikhet att placera bygget i ett separat projektbolag, vilket gör att det inte blir Vattenfalls eget kreditbetyg som hotas. 

Rapportens slutsatser är däremot intressanta ur ett risk- och affärsperspektiv. Det råder inga tvivel om att projektet innefattar enorma risker och helt saknar affärsmässighet. Det är ju precis därför som skattebetalarna behöver gå in som garanter.

Foto: Politikerveckan i Almedalen och Patrick Federi