I valrörelsen tog Centerpartiet tydlig ställning mot Tidöregeringen, som man ansåg hade misslyckats på område efter område. Kristersson hade diskvalificerat sig som statsministerkandidat, ansåg C.
En av de frågor som pekades ut som centrala för detta ställningstagande var klimatfrågan. När Centerpartiets partiledare Elisabeth Thand Ringqvist fick frågan vilket block som vore enklast att samarbeta med i klimatpolitiken i Placera/Affärsvärlden var svaret tydligt:
”Det går inte med högerblocket. Sverigedemokraterna tror inte på att vi behöver göra en klimatomställning. Därför försvann elbilsbonusen till exempel.”
Men nu börjar det plötsligt låta annorlunda.
I Aftonbladet uppger en C-källa att det vore ”lättare för C att acceptera att ingå i en borgerlig regering, i synnerhet om SD slopar sina krav på att sitta i regering, än att acceptera V i regering”.
Samtidigt öppnar den C-kopplade tankesmedjan Fores i en debattartikelplötsligt för ett regeringssamarbete högerut, där SD skulle ingå som stödparti. En linje som i valrörelsen var otänkbar för C.
I artikeln räknar Fores VD Matilda Molander upp ett antal sakpolitiska förutsättning, bland annat på klimatområdet, för att ett sådant samarbete ska bli aktuellt. Men i praktiken har SD och de övriga Tidöpartierna gått till val på något diametralt annorlunda:
En genomgång visar att Tidöpartiernas planer för kommande år skulle kunna öka utsläppen med miljontals ton. Bland förslagen finns fortsatt sänkt skatt på bensin och diesel, lägre reduktionsplikt, slopad malus och avvecklade trängselskatter. Både M och SD gick till val på att kraftigt skära i biståndet, vilket vore förödande för klimatfinansieringen.
Sannolikt var det just motståndet mot Tidö och SD i klimatfrågorna som fick många mittenväljare att rösta på C istället för L eller M.
Frågan är hur tungt klimatfrågan egentligen väger för C-ledningen. Just nu överväger delar av partiet att ge enorm makt till det parti som slaktat svensk klimatpolitik även kommande år.
Foto: Sverigedemokraterna, Centerpartiet