”Det är inte så bråttom”. Det var budskapet när Jimmie Åkesson (SD) intervjuades om klimatet i Aftonbladet i veckan.
Man hade kunnat skratta åt att en enskild politiker tror sig veta bättre än världens samlade forskarkår… om det inte varit för att Jimmie Åkesson råkar vara Sveriges mest inflytelserika klimatpolitiker just nu.
Jo, han är ju det. SD har vetorätt mot alla klimatpolitiska förslag. Och de utnyttjar den friskt. De har fått denna position i utbyte mot att rösta ja till Ulf Kristersson som statsminister. Så enkelt är det.
Busch (KD), Pourmokhtari (L) och Kristersson (M) har stått på pressträff efter pressträff och lovat att klimatmålen ska nås. Nya utredningar, handlingsplaner och ”gyllene lösningar” har presenterats.
Men det är bara brus.
För under tiden genomförs Åkessons politik. Massiva skattesänkningar på allt som har avgasrör. Slakt av klimatstöd och naturskydd. Skenande utsläpp.
Minns detta när valrörelsen snart börjar. För snart kommer nya vallöften från Tidöpartierna att poppa upp som svampar i jorden: Nya affischer med löften om att ”få ordning på klimatet”. Nya smarta förslag om att få ner utsläppen.
Återigen: Detta är brus. Lägg i stället på minnet vad Jimmie Åkesson sa i Aftonbladet. ”Det är inte så bråttom”.
Det är nämligen den mest sanningsenliga varudeklarationen för Tidöpartiernas klimatpolitik som går att hitta.
Visst finns det något väldigt tragiskt i att konservativa (och ”liberala”) partiers kapitulation inför extremhögern kommer just nu. Samtidigt som mänskligheten står på randen till katastrof inte bara för klimatet utan där så många värden hotas: demokrati, säkerhet, en stabil världsekonomi, då släpper etablerade borgerliga partier in ytterhögern i värmen.
Strategin för att navigera i detta måste vara att sluta fokusera på bruset, och i stället titta på det som spelar roll. Att tvinga politiker att stå till svars för vad de faktiskt gör, inte vad de lovar att göra senare.
Det kräver att oppositionen orkar slå hål på orealistiska löften. Att forskare och experter orkar förklara självklarheter, gång på gång. Att medier läser på och granskar klimatpolitiken lika hårt som man gör med andra politikområden.
Om man lyckas med detta tror jag att SD:s inflytande kan bli en belastning för Tidöpartierna i stället för en tillgång.
För i slutändan är det ändå rätt många som ser att det är bråttom. Väldigt bråttom.
