Året är 1992. Tioöringen drar sitt sista andetag, det är Eurovisionfest i Malmö och i Rinkeby Folkets Hus uppmanar folkpartisten Birgit Friggebo alla att förenas i sången We shall overcome.
Samtidigt i Vancouver, över 7000 kilometer bort, myntas för första gången begreppet ekologiskt fotavtryck av William Rees, på University of British Columbia. Rees vill skapa ett pedagogiskt verktyg som visar hur mycket naturresurser en människa, ett företag eller ett land förbrukar i förhållande till jordens förmåga att förnya dem. Fotavtrycket är ett helt nytt tankesätt att någorlunda konkretisera överutnyttjandet. Intresset är svalt.
Snabbspola till 2004. Förutom lanseringen av Facebook, rullar också världens mest framgångsrika PR-kampanj ut av oljejätten BP (British Petroleum): Beyond Petroleum och bytet till en grön blomma som företagslogotyp.
I kampanjen ingår en “carbon footprint calculator” – ett digitalt verktyg där du som individ kan räkna ut hur mycket växthusgaser du släpper ut. Det blir ett kommunikativt genombrott. Plötsligt är klimatförändringar inte något som orsakas av massiv utvinning och förbränning av olja, kol och gas – utan något du orsakar när du duschar för länge eller köper fel glödlampa.
BP visste, genom sin egen forskning, att fossila bränslen rubbade jordens klimatsystem. Klimatkrisen flyttades från styrelserummen till våra inköpslistor. Briljant.
För den bästa propagandan har alltid en gnutta sanning i sig. När något är lite sant blir det svårare att ifrågasätta. Men inte nog med att BP förutsåg, mörkade och tystade. De definierade hur du och jag bör tänka kring vårt klimatansvar.
Sex år senare orsakade samma bolag ett av historiens största oljeutsläpp i Mexikanska golfen.
Och visst, det är bra att vilja minska sina egna utsläpp. Att välja tåget framför flyget, eller växtbaserat framför kött, är lika rimligt som det är nödvändigt.
Men låt dig icke förblindas av den klimatindividualism som BP investerade 200 miljoner dollar för att plantera. När klimatpolitikens fiender ser på människan ser de en konsument. Men är vi inte mer än så?
Låt oss sluta trampa snett med dessa förbannade fotavtryck. Låt oss istället tala om koldioxidbudgetar. Och företag som BP har redan belånat oss på tillräckligt mycket av vår framtid.
En koldioxidbudget handlar inte om moralpoäng eller konsumtionsval, utan om vetenskapligt förankrade gränsvärden – gränser som får ekonomiska och samhälleliga konsekvenser om de överskrids.
Klimatkrisen är inte resultatet av bristande individmoral. Den är konsekvensen av ett fossilberoende vi ofrivilligt har ärvt.
Foto: Gaga Jakhashvili/CPTL Studio
