Regeringen vill bygga kärnkraft motsvarande tio nya storskaliga reaktorer innan år 2045. Privata aktörer har varit tveksamma till lönsamheten i projektet och därför utlovas 300 miljarder kronor i statligt stöd. Fokuset på kärnkraft har resulterat i kraftig inbromsning av exempelvis ny vindkraft.
Att kärnkraften kommer på plats är alltså helt nödvändigt för att regeringens energipolitik överhuvudtaget ska gå ihop. Men det finns långt fler frågetecken kring kärnkraften än bara kostnaderna.
Ett stort problem är de enorma mängder farligt kärnkraftsavfall från de planerade reaktorerna. Avfall från kärnkraft behöver förvaras säkert i 100 000 år efter användning. Planen för dagens avfall är det slutförvar i Forsmark som vid försegling 2090 ska innehålla 12 000 ton radioaktivt avfall – men detta räcker inte på långa vägar för regeringens kärnkraftsutbyggnad.
I höstas lämnade regeringens utredare förslag på framtidens avfallshantering. Förslaget har varit ute på remiss, och i sina svar uttrycker miljödomstolarna framför allt en stark oro: Lagarna tas fram för fort.
I remissvaret från Svea hovrätt är tonen inte bara starkt kritisk – utan även uppenbart frustrerad. Man skriver att det uppdrivna tempot i arbetet gör det svårt att överhuvudtaget yttra sig om förslagen, och att man har påpekat just detta vid flera tidigare tillfällen. Förslagen går dessutom ibland helt isär och remitteras under kort tid.
Även Nacka tingsrätt påpekar att kvaliteten har fått stryka på foten när utredningen snabbspolas:
”Av betänkandet framgår att förslagen till lagstiftning och andra åtgärder har tagits fram under tidspress. Förslagen hade blivit mer genomarbetade och kunnat presenteras på ett tydligare sätt om utredningen hade fått längre utredningstid” skriver Nacka tingsrätt i sitt remissvar.
Att slutförvaret kommer innebära ytterligare kostnader är odiskutabelt. Exakt hur mycket är svårt att säga, men enligt Riksgälden rör det sig om tiotals miljarder.
Bild: Regeringen.se
