”Det brinner i semesterparadiset”. Det är en tidningsrubrik som vi vant oss vid att läsa så här års. Extremvärme, torka och rasande skogsbränder är numera lika givna inslag i rapporteringen från medelhavsregionen som strandsatta svenskar som tvingas byta hotell när lågorna kommer för nära.
Det finns en direkt koppling mellan ökade koldioxidutsläpp och katastrofer av det här slaget.
Och samtidigt som värmerekorden föll som dominobrickor i flera länder för några dagar sedan togs den svenska flygskatten bort helt. Från den 1 juli är flyget helt ”befriat” från klimatskatter.
Enligt regeringens egen utredning kommer detta leda till ökade utsläpp med minst 87 000 tusen ton koldioxid per år, när 300 000 fler passagerare väljer flyget.
Det är svindlande.
Men: vi behöver absolut inte oroa oss för detta, för alldeles ”runt hörnet” väntar elflyget, enligt regeringens retorik. På infrastrukturministerns instagramkonto kunde vi i tisdags se en bild på ministern i just ett elflygplan, för att illustrera det glädjande beskedet.
Bilden visar ett pyttelitet elflygplan som kan transportera två personer en kortare sträcka.
Och just på det sättet existerar elflyget idag: I form av fräcka demonstrationsexemplar, som man kan låta politiker testa i Almedalen. I verkligheten kommer flyget fortsätta vara det snabbaste sättet att steka planeten på under åtminstone ett par decennier till.
Att den här typen av politik kan läggas fram mitt under pågående klimatkris bygger på att den kan sminkas upp och presenteras som något annat än den är.
Lite som den läckra bilden på förpackningen när man köper frysta färdigrätter på ICA. Skulle man visa upp en mer verklighetstrogen bild skulle ingen köpa maten.
Borde man inte förbjuda sådan skönmålning, åtminstone när det gäller något så allvarligt som klimatvidriga produkter?
Jo. Just det har man försökt. Och häng med nu, för det här är viktigt:
Förra veckan stoppade M och KD tillsammans med extremhögern ett förslag i Europaparlamentet om att förbjuda ”greenwashing”. Tanken med förslaget var att införa gemensamma regler i EU så att bara företag med verifierade miljöpåståenden skulle få kalla sina produkter ”gröna” eller ”hållbara”.
Det skulle ha gynnat både seriösa aktörer och konsumenter. Men det skulle också ha missgynnat alla som försöker presentera sin verksamhet som mer hållbar än vad den är. Det var därför förslaget stoppades.
Allt detta hänger ihop. Den klimatfientliga politiken är beroende av grönmålningen — eller rättare sagt lögnen — för att hänga ihop.
På det här sättet kan fossila näringar fortsätta presentera sina produkter som hållbara. Och politiker kan fortsätta främja dessa utan att behöva stå till svars.
Under tiden fortsätter bränderna att sprida sig runt medelhavet. Grundvattnet fortsätter sjunka. Och mark som tidigare gick att odla förvandlas till stäpp.
Det är inget annat än skamligt.
