Jag överraskas en aning över Liberalernas självförtroende. De går nu till val med miljölöften som de redan innan valet lyckats svika. Det måste vara historiskt dåligt.
Är det ens möjligt, undrar jag? Att hinna svika ett vallöfte redan innan valet hunnit genomföras.
Det är i alla fall något som Liberalerna just nu ägnar sig åt. Efter att ha blivit totalt utskällda för att vara det parti som under mandatperioden varit bäst på att svika miljölöften lovar de nu tungt igen.
Men håller tunt.
I Naturskyddsföreningens valenkät får partierna svara på hur de ställer sig till 22 miljökrav. Med en dåres självförtroende anger Liberalerna att de ställer sig bakom 19 av dessa krav. Detta trots att de alltså sviktig 14 av förra valets 18 krav.
Men här kommer det som är extra anmärkningsvärt:
Flera av de löften Liberalerna ger är de i skrivande stund i färd med att bryta mot. Låt mig ta exempel.
I enkäten lovar de att inte avskaffa strandskyddet. Samtidigt har de redan gjort stora ingrepp i detta bara det senaste året. Utöver redan genomförda försvagningar har man tillsatt en utredning som har uppdraget att nästan helt avskaffa strandskyddet såsom vi idag känner det.
Konsekvensen blir ett hårt slag mot den biologiska mångfalden och idén om en allemansrätt där både rik och fattig har möjlighet att uppleva natur.
De ställer sig även bakom kravet om att leva upp till klimatmålen till 2030. Men Romina Pourmokhtari har tvärtom i närtid ifrågasatt målet och Liberalernas partiledare Simona Mohamsson var så sent som i veckan ute och argumenterade emot den politik som hennes egna expertutredning säger krävs för att nå målet.
Liberalerna vill även rädda nattågstrafiken, tydligen. Men nattågen till Berlin läggs precis nu ner, som en följd av slopade anslag. Och i de extra budgetar som regeringen nu lägger fram för att hantera rådande energikris finns inte ett spår av spårpengar som kan rädda nattågen.
Jag hade kunnat fortsätta. På punkt efter punkt lyckas Liberalerna med något helt unikt: Lova sådant som man redan är i färd med att bryta mot.
Och tänk då särskilt på detta: I dag är det Liberalerna själva som äger ansvar för klimat- och miljöfrågorna i regering. Med SD utanför departementet. Om Tidö-partierna vinner i höst är tanken att SD själva ska få ungedär hälften av ministerposterna, sannolikt inkluderande miljöministerposten.
Om Liberalerna redan nu är i färd med att svika sina vallöften – hur blir det då i en regering där SD har 10-12 ministerposter och L endast tre?
