Häromdagen avslöjade Klimatgranskaren att Moderaterna har tunga klimatförnekare långt uppe på sina listor inför valet. I Härnösand tvingades M pudla efter att det framkommit att ett av partiets toppnamn spridit rena stolligheterna i partiets namn.
Detta är inte bara ett lokalt problem. Riksdagsledamöter för M har under flera år ägnat sig åt att hånskratta åt klimatkatastrofer och sprida ren desinformation.
”När kommer SVT direktsända från höstkylan?”, frågar sig riksdagsledamot Lars Beckman (M) hånfullt. Kollegan Jan Ericson (M) har sagt att han inte ens tror att det finns ett klimathot.
Från Moderaterna centralt har reaktionerna detta år varit obefintliga.
Det här är lite anmärkningsvärt. Efter valet 2022, då M backat framför allt bland kvinnor, drogs slutsatsen att den bristande klimatpolitiken var en av orsakerna. Bilden av ett parti som struntade i klimat och miljö skrämde väljare.
Det gjordes några små försök att putsa imagen. Ulf Kristersson gjorde nåt utspel om grönare städer. Men väldigt snabbt återgick man till det trygga hörnet. Bilen ska trots allt fram.
Radikaliseringen bort från anständighet har därefter gått snabbt.
I gårdagens partiledardebatt i TV4 påstod Ulf Kristersson att Sverige redan har ”negativa nettoutsläpp”. Skogen sväljer alltså alla utsläpp med god aptit. Ett nättrolls-resonemang som går rakt emot det som alla experter och myndigheter står för.
Förnekelse, förminskande av problemet, eller att helt enkelt ignorera frågan helt. Det är egentligen bara olika metoder för att uppnå samma sak: en ursäkt att slippa göra något åt problemet.
Snart kommer det visa sig om det var rätt att kasta klimatfrågan i papperskorgen. Kommer hö-hö-gubbarna i kommentarsfältet att strömma till nu när partiet slutat låtsas som man bryr sig? eller blir det ännu ett stort väljartapp?
På söndag vet vi.
Foto: Chris LeBoutillier unsplash, Svante Rinalder/Regeringskansliet
