Världen brinner, haven kokar. Behöver vi en myndighet som är pådrivande i miljöarbetet? Inte då, tycker regeringen. Naturvårdsverket hade i uppdrag att vara just detta. Tills nu. Regeringen har förnyat myndighetens uppdrag, och i den nya instruktionen har myndigheten inte längre en pådrivande roll.
Formuleringen hade funnits i 38 år, och överlevt ett gäng regeringar både till höger och vänster. Varför gör de såhär? Vi får gissa. För någon motivering medföljde icke.
Men det finns kanske ledtrådar. I det nya uppdraget fick nämligen Naturvårdsverket istället ett helt nytt ansvarsområde: Att värna företagens intressen. På inte mindre än tre ställen står plötsligt skrivet att miljöarbetet ska ske med hänsyn till näringslivets eller företagens ”konkurrenskraft”.
Regeringen har verkat obesvärade när klimatpolitiken sågades av inte bara Naturvårdsverket, utan även Klimatpolitiska rådet, Riksrevisionen och Finanspolitiska rådet. Så varför försvaga Naturvårdsverket just nu?
Kanske för att Tidölaget ser ut att väljas bort om en månad: Fossilpopulismen måste bakas in i själva systemet. Den ska börja leva sitt eget liv, nu när månadsvisa miljardregn över flygplatser och bilar blir mer osäkra.
Här gäller det faktiskt att vi är med. Oavsett vilken regering vi får efter valet så riskerar en sådan här urholkning att permanentas. För att den glöms bort. Eller, om man ska vara riktigt cynisk, för att politiker från alla läger får bättre karriärmöjligheter om företag lättare kan smutsa ned planeten.
Nej, jag vill inte att svenska företag ska sättas i konkurs. Men företag är generellt otroligt bra på att försvara sina egna intressen. De intressena är, tyvärr, ofta i konflikt med ett ambitiöst miljöarbete. Om både Naturvårdsverket och företagen daltar med vinstkurvor – vem ska ställa krav på miljöhänsyn?
Att Tidölaget ska ändra tillbaka uppdraget nu är osannolikt; många av dem lär behöva de där karriärvägarna snart. Däremot vill jag höra Magdalena Andersson, klart och tydligt, lova att skärpa Naturvårdsverkets uppdrag igen.
Tidölagets fossilpopulism ska inte spöka vidare.
Bild: Bene Riobó, Wikimedia Commons
