Skogsindustrin hävdar gärna att den biologiska mångfalden inte hotas av det storskaliga skogsbruket. Tyvärr motbevisas påståendet konsekvent av forskningen.
Förra veckan kunde Klimatgranskaren rapportera att skogsbruket är en av de två främsta anledningarna till den allt allvarligare artkrisen. Nu visar en ny studie från SLU att det finns betydligt färre svamparter i skogar som avverkats än i skogar som föryngrats av brand. Och skillnaden är permanent.
– Skogsbrukscyklerna gör att artrikedomen i de huggna skogarna aldrig kommer komma ikapp, säger Vincent Buness, som lett studien.
Svampar är viktiga för allt från kolinlagring till att hjälpa växter att ta upp näring. Samtidigt är många svampar hotade, med nästan 800 arter nu på rödlistan.
En anledning till att skogsbolagen anser att skogsbruket är hållbart är att man lämnar kvar död ved i markerna, vilket bland annat ska gynna svampar. Den nya SLU-studien visar dock att det i sig inte räcker: ekosystemet måste utvecklas under lång tid efter en större störning för att de mest specialiserade svamparna ska dyka upp. Skogsbrukets gallring, rensning och avverkning gör istället att den döda veden blir för gles och likartad för svamparna.
– Vi kan få skogen att återväxa, men inte återskapa de kontinuerliga svamphabitaten. Många arter är beroende av långa ostörda perioder av tillväxt, förmultning och död, ibland över flera hundra år. Bryts den kontinuiteten kan den inte komma tillbaka inom ramen för vårt typiska skogsbruk, säger Vincent Buness.
Foto: Vincent Buness, SLU och Ninni Andersson/Regeringskansliet
