Det tyska valet är avgjort. Som förväntat blev kristdemokratiska CDU största parti, följt av de högerextrema och EU-fientliga Alternativ für Deutschland (AfD) samt socialdemokratiska SPD.
De gröna står förhållandevis starka trots regeringsmedverkan, en prestation som ofta kostar partier mycket väljare. Nu väntar intensiva koalitionsförhandlingar där Kristdemokraterna försöker forma en stabil regering.
De grönas kanslerkandidat Robert Habeck, som har varit klimatminister sedan 2021 i koalitionsregeringen med SPD och Liberalerna, är populär i Tyskland. Opinionsmätningar visar att han är den näst mest populära kanslerkandidaten efter CDU:s Friedrich Merz. Under Habecks tid som klimatminister har de tyska utsläppen minskat kraftigt – en utveckling som visar att De gröna levererar i regering.
Under 2023 rekordminskade Tysklands utsläpp med över 10 procent. Den viktigaste förklaringen är den effektiva upptrappningen av Energiwende, Tysklands nationella strategi för att ställa om energisektorn, med mål om 88 procent förnybar el till 2030 och klimatneutralitet till 2045.
De gröna har accelererat utfasningen av fossila bränslen och drivit på en snabb övergång till vind- och solkraft. Nedläggningen av tyska kolkraftverk har gått i rasande fart – en strategi som inte bara har miljömässiga, utan också säkerhetspolitiska implikationer.
Rysslands ekonomi är beroende av fossila bränslen – hälften av den ryska statsbudgeten och över en femtedel av BNP kommer från olje- och gasexport. Tysklands energiomställning är därför ett direkt hot mot Kremls intäkter.
På samma sätt ser Robert Habeck på Vladimir Putin som ett hot – både ur ett klimatperspektiv och ett säkerhetsperspektiv. När stödet för Ukraina har vacklat i tysk politik, har De gröna varit orubbliga. Habeck har till och med öppnat för att öka Tysklands försvarsbudget till 3,5 procent av BNP för att stärka Europas försvarsförmåga inför hotet från Ryssland och de osäkra signalerna från USA.
Putin ser därför De gröna som en fiende. I valrörelsens slutskede intensifierades desinformationskampanjer och sabotageaktioner riktade mot partiet. Bland annat vandaliserades fossilbilar, där det placerades lappar med budskapet ”Var grönare!”, till synes från Habeck själv. AfD och högertidningarna rasade – men dagen efter fastslog tysk polis att Ryssland låg bakom sabotagen, som Klimatgranskaren tidigare har rapporterat om.
De gröna är ett antirasistiskt parti och en tydlig ideologisk motpol till högerextrema AfD. Partiet har satt en orubblig röd linje – ingen samverkan med fascisterna i AfD.
Men den antirasistiska hållningen har fått konsekvenser. Våldet mot gröna politiker har nästan tredubblats de senaste fem åren, samtidigt som våldet mot AfD-politiker har minskat med cirka 20 procent. Trots detta vägrar De gröna att vika sig.
Tysklands gröna, med Robert Habeck i spetsen, har visat hur en modern politisk kraft kan hantera samtidens kriser. För dem är klimatkrisen och den europeiska säkerhetskrisen två sidor av samma mynt – båda kräver radikala åtgärder.
I kontrast till detta har den svenska regeringen valt en annan väg. Medan Robert Habeck vägrar att ge extrempartier legitimitet, har de svenska högerpartierna bjudit in Sverigedemokraterna i regeringssamarbete.
Att vara den vuxna i rummet innebär att stå fast vid sina värderingar och hantera en kris som en kris. Den som borde lyssna och lära av Robert Habeck – är Ulf Kristersson.
Markus Barnevik Olsson i Berlin.
