Sveriges stambanor var en sensation på 1800-talet. Norra, Västra och Södra stambanan band samman landet, kortade avstånd och gjorde Sverige till ett av världens mest moderna länder.
Men denna räls bär på en mörk historia – och en pinsam sanning om vår nutid.
Året är 2025. En barnfamilj kliver på tåget i Malmö för att fira midsommar med släkten i Småland. Fyra unga stockholmare tar nattåget för att vandra i Abiskos fjäll. En mormor reser från Luleå till barnbarnen i Sundsvall.
Väl på tåget funderar de på om de verkligen packat tillräckligt med strumpor – eller kommer man bara gå i sandaler? Tänk om de säljer glass i bistrovagnen?
Vad de inte tänker på är att de rullar på samma spår som Hitlers nazister en gång gjorde.
Under andra världskriget dundrade tåg norrut, lastade med tysk militär och ammunition, från Trelleborg och Helsingborg. På Södra stambanan passerade Waffen-SS Hässleholm och Nässjö, på väg till Oslo, Narvik eller Haparanda. 1941 exploderade ett ammunitionståg i Krylbo och ödelade stationen.
Det är bisarrt att tänka på: samma räls som bär våra semesterdrömmar bar då krigets fasor.
Ännu mer absurt? Vi förlitar oss fortfarande på dessa 150 år gamla spår. Resultatet är förseningar, ersättningsbussar och en järnväg som bromsar både oss och klimatomställningen. I bästa fall får vi en gratis kaffe.
Barnfamiljen fastnar i Hässleholm. Stockholmarna missar en dag i fjällen. Men mormor i Sundsvall har tur – hennes tåg är i tid denna gång. Men tur säkrar inte vår infrastruktur.
2014 gav Sverigeförhandlingen hopp om en framtid värd namnet. Partiöverskridande överenskommelser säkrade nya höghastighetsbanor från Stockholm till Göteborg och Malmö, med Jönköping som nav. Nya snabbtåg skulle avlasta de gamla spåren, korta restider och göra plats för gods och regionaltrafik.
Det är bra för klimatet samt både dagens och framtidens svenska medborgare. Med andra ord: precis vad Sverige behöver.
Men Tidöpartierna avbröt de nödvändiga satsningarna. På Tidö slott utanför Västerås bestämde L, M, KD och SD över en whisky att det inte blir någon ny räls. Samtidigt flyttades 750 miljoner från järnvägsunderhåll till bilvägar.
Tidöpartierna har försenat både tågen och Sveriges utveckling. Men om ett år är det riksdagsval. Låt det bli semesterfirarens, klimatets och vår chans till revansch: återstarta bygget av nya stambanor, säkra underhållet och bygg en järnväg som bär oss mot ett hållbart samhälle.
