Stöd vår valsatsning!
Klimatgranskaren satsar på klimatpolitisk hårdgranskning inför valet. Stöd vårt arbete genom att bli månadsgivare här.
Ibland känns det som att de genomför ett gigantiskt practical joke med hela den svenska befolkningen som offer. För hur förklarar man annars deras tvärtom-politik?
Om det är något jag kan ha respekt för är det politiker som lyckas vara konsekventa. Som alltså håller ihop, åsiktsmässigt. Jag kan ha respekt för dem även om jag inte håller med om deras idéer.
Om det är något som däremot gör mig knäpp är det motsatsen: Politiker som säger sig stå för en princip men som agerar tvärtemot. Eller ännu värre – de som har en princip som de bara i VISSA FALL efterföljer.
Låt mig ta ett väldigt aktuellt exempel på det senare – Tidöregeringen.
En grundbult inom högerideologi är ju att man ska vara varsam med skattebetalarnas pengar. Men detta krav verkar bara gälla då och då.
Nyligen gick finansmarknadsminister Niklas Wykman (M) glatt ut och meddelade att de så kallade gröna kreditgarantierna är avskaffade. Nu är det stopp för gynnsammare lån för gröna industriprojekt, minsann.
Skälet? Vi måste vara varsamma med skattebetalarnas pengar.
Själv håller jag ju inte med, jag tycker att klimatsmarta omställningsprojekt inom industrin är så viktiga att det finns fog för att det offentliga tar en del av risken. Men jag kan förstå och ha respekt för ståndpunkten.
Om det inte vore för att det finns ett stort krux:
Samtidigt som Wykman glatt skrotar gröna kreditgarantier så INFÖR hans egen regering FOSSILA krediter.
Svenska skattebetalare ska numera gå i god för att Indien och Sierra Leone bygger fossileldade gaskraftverk. Och inte nog med att projekten är klimatskadliga, de utgör också stora finansiella risker.
Det slutar inte heller där.
Samma Wykman är nämligen ansvarig för att ha tagit fram det som sannolikt kommer bli Sveriges genom tiderna största statliga risktagande – 400-800 miljarder kronor av skattebetalarnas pengar ska nämligen pumpas in i nya kärnkraftverk.
Och någonstans här börjar jag få känslan av att vara lurad, att vara utsatt för ett spratt.
För inte kan det väl vara så att Wykman och regeringen är så inkonsekventa att de inte vill riskera skattebetalarnas medel när det gäller gröna investeringar men hemskt gärna gör det när det gäller fossilt och kärnkraft?
Om det är som jag misstänker, att det hela är ett stort practical joke, så får någon gärna komma fram och meddela mig nu. Hoppa fram bakom en buske och ropa “vi fick dig”. För jag börjar tycka det är lite obehagligt.
