|
Är vi nöjda nu?
Genom Klimatgranskaren har jag kommit i kontakt med många fantastiska människor. Bland annat har jag fått ynnesten att prata med folk som har varit engagerade i klimatkampen länge, längre än vad jag överhuvudtaget har levt.
Just denna grupp har jag förr tyckt synd om: Hur frustrerande måste det inte vara att se världen göra exakt det som man har varnat för i 60 år? Vilken sorg måste det inte ha varit att se bakslagen under Tidöregeringen, efter att så länge ha hoppats på något annat? Vill de inte bara ge upp?
Men någonstans under de senaste åren har jag omvärderat detta. För dessa människors berättelser består inte av en statisk strid som i slutändan vinns eller förloras. Berättelserna är ett potpurri av olika sakfrågor, olika situationer, olika konflikter. Ibland gjorde rörelsen framsteg, ibland blev man överkörda.
Och för mig har det ordet – rörelsen – blivit vårt språks allra vackraste. Ett ord som fokuserar på själva görandet, hantverket, riktningen. En perfekt värld? Glöm det. Men oavsett hur hemska saker som sker, så är den samlade bilden alltid mindre hemsk om det finns människor som vill något annat.
Varför tar jag upp det här nu? Tidö röstades ju bort? Så är det. Och just då blir det kanske extra tydligt; det finns ingen definitiv förlust, och det finns ingen definitiv vinst. Man kan tycka att det är deppigt, oinspirerande. Man kan tolka det som att engagemang är meningslöst därför att visionen ter sig osannolik. ”Visst, Tidö är borta, men kommer vi verkligen få en regering som för en tillräckligt progressiv klimatpolitik?”
De gamla rävarna i klimatrörelsen har sörjt när sjöar har förorenats trots stora protester. De har firat när stora klimatavtal skrevs. Protesterat när de bröts. Bytt strategi, och bytt strategi igen. Hela tiden med en ökande medvetenhet om att de inte är passagerare på en resa mot en slutdestination, utan att de själva utgör en av de krafter som verkar i vår kaotiska värld.
Du kanske inte känner dig som en del av rörelsen; att ditt bidrag, ditt engagemang är för litet. Jag menar att du har fel. Mycket i den gröna rörelsen handlar om att låta den ta plats i vardagen; att prata om klimatfrågan, att agera som om klimatförändringarna är ett hot och att stötta andra som vill ha en grönare framtid.
Låt oss glädjas, en annan gång trösta varandra. Den efterföljande frågan kommer vara densamma: ”Vad gör vi nu, för att världen ska bli en lite bättre plats?”
Bild: Gabriel McCallin/Unsplash
|
