50 000 personer som tågar för en ambitiös klimatpolitik. Det är ingenting annat än en enorm styrkedemonstration.
Instagram-lajks i all ära, men inget kan mäta sig med ett riktigt demonstrationståg. Värdet av den fysiska manifestationen i gaturummet är enormt. Både för den som deltar och för den som ser på.
Gårdagens klimatmarsch i Stockholm är en kraftfull energiboost för hela klimatrörelsen. Om du var där vet du vad jag menar.
Och ringarna sprider sig långt utanför själva tåget. Tiotusentals går hem och berättar för vänner, familj och kollegor. Andra ser tåget från trottoaren. Miljoner kan möta bilderna i medier och sociala medier.
Att 50 000 personer – från små barn till 90-åringar – lägger en söndag i augusti på detta, tar sig in till stan och traskar kilometer efter kilometer tillsammans, är inget som passerar obemärkt.
Forskare brukar tala om att demonstrationer signalerar både numbers och commitment: vi är många – och vi bryr oss tillräckligt mycket för att lämna soffan och gå ut på gatan. När en fråga plötsligt fyller gator och torg händer något med bilden av den. Det som kan avfärdas som ett särintresse blir plötsligt väldigt svårt att avfärda.
Och här har klimatrörelsen en styrka som få andra politiska frågor har.
Det arrangeras inga massdemonstrationer för ökat flygande. Inte heller för små modulära kärnkraftsreaktorer. Eller för att kasta 14-åringar i fängelse.
Klimatrörelsen har helt enkelt en jäkla massa människor som bryr sig – och som inte tänker låta politiker komma undan med att skita i frågan.
Om någon fortfarande tvivlar på det så kommer facit den 13 september.
