Så kallade kritiska mineraler och metaller är sådana som samhället idag redan har ett stort behov av men som efterfrågas ännu mer i takt med den tekniska utvecklingen. Det handlar om till exempel litium, kobolt, mangan och neodym. Även om den största delen av dem idag används till andra ändamål, som oljeraffinering, flygplanstillverkning och vapensystem beräknas behovet öka kraftigt de kommande åren i takt med att fler solpaneler, vindkraftverk och batterier ska produceras.
Eftersom brytningen av mineralerna ofta sker i länder med dåliga miljö- och arbetsmarknadsregler finns ett stort behov av att hitta alternativa lösningar. Därför har IVL Svenska miljöinstitutet granskat förutsättningarna för att återvinna en större del av de mineraler som redan finns ute i samhället. Rapporten är skriven på uppdrag av Återvinningsindustrierna.
Läsningen är både dyster och hoppfull. Rapporten konstaterar först och främst att återvinningen av kritiska mineraler är väldigt låg. Samtidigt visar den att potentialen är stor – om den politiska viljan finns. Det krävs politiska åtgärder för att lönsamheten i att ta vara på materialen och göra nya produkter av dem. I rapporten lyfts bland annat förslaget om en kvotplikt fram, det vill säga att en viss kvot av exempelvis nya batterier som produceras ska vara producerade med återvunnet material.
– Vi ser att företagen är beredda att investera, men bara om det finns en lönsamhet i återvinningen. För att öka återvinningen krävs incitament för återvinnarna, säger Christian Junestedt på IVL Svenska Miljöinstitutet, författare till rapporten.
