Fler och fler lyfter elektrifieringen som en av de viktigaste pusselbitarna för att nå klimatmålen. När den tunga industrin ska ställa om behöver kol och fossilgas bytas till el och vätgas. Eftersom eventuell ny kärnkraft dröjer har många lagt sitt hopp hos vindkraften.
Men även för vinden råder utmaningar. En som blivit större och större är det kommunala vetot, som kommunerna i större och större utsträckning börjat använda sig av. 2022 sa kommunerna nej till nästan sex av tio ansökningar. Det framkommer i en ny rapport från Chalmers, som DN rapporterar om idag.
I rapporten bryts siffrorna ner på partinivå, vilket gör att intressanta mönster framträder. Fram till för några år sedan röstade partierna lokalt ganska så lika gällande nya vindprojekt, med SD som undantag. Men ungefär runt 2019, då M och KD lämnade energiöverenskommelsen, har någonting hänt. Tidigare ville moderata kommunpolitiker stoppa var fjärde vindkraftsprojekt. De senaste tre åren har den andelen stigit till nära tre av fyra. Liknande utveckling gäller KD.
– När man gjorde det här till en valfråga startade polariseringen mellan vindkraft och kärnkraft, något som jag menar är en pseudodebatt. Sedan har den debatten spillt över på kommunerna som börjat utnyttja sitt veto i större utsträckning, säger professor Filip Johnsson som ligger bakom rapporten till DN.
Regeringen har dock gång på gång lyft elektrifiering som en av sina viktigaste åtgärder för klimatet. En åtgärd som nu riskerar att slinka dem ur händerna eftersom deras egna kommunpolitiker stoppar det kraftslag som snabbast kan byggas ut i stor skala.
– Det ser ganska mörkt när det gäller att klara elektrifieringen fram till 2030, om inget drastiskt sker och politikerna tar aktiva beslut för mer vindkraft, säger Filip Johnsson.
