I många av världens storstäder skördar bilar liv och levnadsutrymme. Bara i Sverige uppskattas luftföroreningar orsaka 6700 förtida dödsfall per år, varav omkring 1000 i Stockholm. Vägar och parkeringsplatser tar upp enorma ytor, med trängsel och bostadsbrist som följd. I USA beräknas hela 50-60 procent av många städers stadskärnor upptas av parkeringsplatser.
Trots det är politik som begränsar stadskörning ofta enormt impopulär. Eller, rättare sagt, den är impopulär innan den är på plats. Sedan ändrar sig invånarna. Det skriver den amerikanska tidskriften Wired, som har pratat med forskare och politiker inom området.
Många av de städer som har implementerat sådan politik, exempelvis Köpenhamn, rankas som några av världens bästa platser att leva på.
– Generellt sett, om ett förnuftigt program införs för att verkligen reducera eller eliminera bilanvändning i ett centralt urbant område, så verkar det bli kvar, säger J H Crawford, författare till boken Carfree cities. – Om du åker tillbaka ett eller två år senare, säger folk: Ja, det är det bästa vi någonsin har gjort.
Och skillnaden för luftkvaliteten kan verkligen bli stor. London har gjort enorma politiska satsningar på begränsad stadskörning. Resultatet? Antalet personer som lever i områden med otillåtet höga nivåer av kvävedioxid har minskat med hela 94 procent. Liknande förbättringar har setts i de många städer som gör denna typ av satsningar, såsom Oslo, Hamburg, Ljubljana, Barcelona och Helsingfors.
Ändå möter förslag om begränsad stadskörning ofta massivt motstånd. En stadsfullmäktig i London mottog mordhot mot hela sin familj efter att ha förespråkat det. I Oslo var man tvungen att ändra till en mindre ambitiös plan efter att förslaget om bilfri stadskärna kallades en ”Berlinmur mot motorister”.
Förklaringen verkar till stor del vara vår begränsade fantasi. När vi har byggt våra liv kring bilberoende får vi svårt att föreställa oss något annat. Att faktiskt leva i en bilfri stad verkar däremot ge insikten att bilen kan vara mindre nödvändig än vad man tror. I London har man sett att det folkliga stödet för bilbegränsning i ett område ökar ju längre man har haft det.
– Om du ser mer och mer av det, blir saker och ting mer tänkbara, förklarar Rachel Aldred, professor i transportfrågor vid University of Westminister, i Wired. – Det blir möjligt att göra fler och fler saker utan bil.
Det verkar dock inte räcka med förbud. För en lyckad omställning är nyckeln politiska satsningar på cykelbanor, kollektivtrafik och andra transportsätt.
– Forskning visar att en kombination av positiva och negativa styrmedel är mer effektivt än bara det ena, menar Aldred.
I Lambeth, en stadsdel i London, har just denna kombination gett 25 000 färre bilresor per dag. Samtidigt har cykling ökat med hela 40 procent. Utan att möjliggöra alternativa transportsätt riskerar begränsningar av bilar däremot att bli riktigt plågsamma.
– Om du föreslår detta för den genomsnittlige amerikanen, blir svaret: Om du tar min bil ifrån mig kommer jag dö, säger Crawford. – Om du gör det över en natt, utan att göra andra förändringar, är det faktiskt nästan sant.
Ett vanligt motargument är vikten av att ambulanser, polisbilar och andra nödfordon kommer fram. I Lambeth har man löst det finurligt. Trafikkamerorna känner igen registreringsnummer tillhörande just dessa fordon.
Även i Sverige möter idén om bilfria städer stort motstånd. Moderaterna reagerade med stor ilska när det meddelades att fossildrivna bilar ska förbjudas i delar av centrala Stockholm. Partiet menar att en stad med miljözoner inte är en ”rättvis stad” och beskriver det som ett ”hot mot framkomligheten”.
Här måste man ju ge Moderaterna delvis rätt. Om man utgår från det Sverige som de själva skapar. I en debattartikel i Aftonbladet skriver mobilitetsforskare från fyra olika forskningsmiljöer att ”regeringens transportpolitik på persontransportområdet gynnar de redan ekonomiskt starka och för en transportpolitik som stärker privatbilismen”. Man pekar på att höjning av biljettpriserna sker inom de flesta regioner och menar att det är en konsekvens av regeringens bilistcentrerade politik.
Vi skapar städer som om vi behöver bilarna – och då behöver vi bilarna. Idag är många emot bilfria städer. Förutom av de som har provat.
