Årets björnjakt är igång, och den är ovanligt stor. Länsstyrelserna i de sju länen Jämtlands, Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands, Dalarnas, Gävleborgs, Stockholms, Värmlands, Västmanlands, Västra Götalands, Uppsala och Örebro län har nu beslutat om jakt på inte mindre än 468 björnar.
Björnjakten pågår mellan den 21 augusti och den 15 oktober eller tills alla björnar skjutits. Det är 163 björnar färre än 2023 års rekordstora jakt, men det är fortfarande så mycket som var femte björn i landet, skriver tidningen Natursidan.
Den omfattande jakten får också kritik från forskare. Jonas Kindberg är projektledare för Skandinaviska björnprojektet och han anser att siffran är alldeles för hög.
– Det går absolut inte att skjuta så här många björnar. Om man vill att populationen håller sig stabilt på runt de cirka 2400 som vi räknar till idag, kan man bara skjuta ungefär 250 björnar årligen, inklusive skyddsjakt. Men målet från Naturvårdsverket är ju att björnstammen ska minska, det är därför avskjutningen är så stor. Men att som nu skjuta bort nära det dubbla kan snabbt få stora konsekvenser som kan bli kritiska för björnpopulationen. Dels för att björnen generellt är känslig för högt jakttryck eftersom de inte är könsmogna förrän vid 3-4 års ålder och föder få ungar med ett mellanrum på i snitt cirka 2,5 år. Men också för att det i princip är omöjligt att se skillnad på hona och hane, det kan man inte konstatera förrän björnen är skjuten. Och honorna är ju mer värdefulla än hanarna för reproduktionen, konstaterar Jonas Kindberg i en artikel på Svenska Rovdjursföreningens sajt.
I 2023 års björnjakt sköts 352 honor och 292 hanar. I till exempel Gävleborg var andelen honor större än beräknat, vilket är negativt för reproduktionen i länet. 80 av de skjutna björnarna under licensjakten 2023 vägde under 60 kilo, vilket innebär att de var ungar, enligt Svenska Rovdjursföreningen.
– Hur snabbt en population minskar, eller återhämtar sig, beror till stor del på hur könsfördelningen ser ut, och att det finns vuxna björnar. När björnen fridlystes i början på 1900-talet tog det över 100 år innan populationen hade återhämtat sig. Det kan gå snabbt att hamna i ett kritiskt läge som det tar lång tid att reparera. Man kan dra en parallell till älgpopulationen som minskat drastiskt på grund av för hög avskjutning, framför allt av älgkor. Samma risk finns för björnstammen, säger Jonas Kindberg.
Foto: Janko Ferlič, unsplash