Klimatpolitik är reformer som syftar till att begränsa det överhängande hotet från klimatförändringarnas konsekvenser. Klimatpolitiska åtgärder kan antingen bekämpa orsaken till klimatförändringarna, växthusgasutsläppen, eller minska effekterna av de faktiska konsekvenserna, som extremväder. Det finns även klimatpolitik som åstadkommer båda dessa saker, som att skydda mer natur.
Trots denna tydliga definition råder det stor förvirring bland landets främsta politiker vad klimatpolitiken i praktiken är för något.
– Klimatpolitiken riktad mot hushållen har inte varit rättvis, säger Anna-Caren Sätherberg (S), klimatpolitisk talesperson, i en SVT-intervju.
“Vårt mål kvarstår: svenskarna ska ha råd att tanka bilen och leva sina liv utan att vara rädda för en orättvis klimatpolitik”, skriver Martin Kinnunen (SD), klimatpolitisk talesperson, i Södermanlands tidning.
Vänsterpartiets partiledare Nooshi Dadgostar instämmer i kritiken mot den förra regeringens “orättvisa” klimatpolitik.
– I mitt politiska uppdrag ingår inte prischocker mot familjer, som gör att det inte går att leva ett liv på ett normalt sätt, säger Nooshi Dadgostar (V) till Göteborgs-Posten.
Från höger till vänster tycks den rådande politiska doktrinen vara att upprätthålla status quo i syfte att skydda människor från klimatpolitiken – snarare än klimatförändringarna. När låginkomsttagare drabbas av höga bränslepriser behövs snarare annan politik som kompenserar för detta, men inte på bekostnad av vår planets framtid.
I slutändan, vem är det som drabbas värst om vi fortsätter att låta utsläppen skena? Jo, människor med de minsta ekonomiska marginalerna. Det kommer inte att vara möjligt för dessa familjer att, med Dadgostars ord, ”leva ett liv på ett normalt sätt” – på en död planet.
Förväntningarna på klimatpolitiken är enorma. Inte nog med minskade utsläpp, den måste även skapa jobb, tillväxt och en blomstrande landsbygd – annars får det vara. Kul ska det vara också. Men bostadspolitiken förväntas inte lösa skolresultaten. Försvarspolitikens grunduppdrag är inte att skapa jobb. Energipolitiken ska inte lösa vårdkrisen.
Klimaträttvisa då? Det har faktiskt inget med “rättvis klimatpolitik” att göra. Klimaträttvisa synliggör att klimatkrisen inte är rättvis då klimatförändringarna slår olika mot olika grupper i världen. De länder som har släppt ut minst växthusgaser tvingas genomlida de värsta konsekvenserna. Sverige kan agera klimaträttvist genom att snabbt sänka utsläppen och bidra ekonomiskt till de globala klimatfonderna – inte siffertrixa med reduktionsplikten.
Klimatpolitiken i sig kan således aldrig vara orättvis – endast mer eller mindre effektiv. Den kan inte heller “riktas mot hushåll”, endast mot utsläppen och konsekvenserna av dessa. En klimatpolitik som leder till lägre växthusgasutsläpp är de facto effektiv, men inte nödvändigtvis tillräcklig. Den enda vägen framåt måste vara en accelererande klimatpolitik i symbios med övrig politik.
Det är inte berättigat att sakta ned.
Markus Barnevik Olsson
