Granskarns nyhetsbrev
Skriv upp dig på Klimatgranskarens nyhetsbrev här. STÖTTA våra granskningar genom att swisha till 123 300 10 47.
En av Sveriges mäktigaste personer vill att du och jag ska betala för hans kärnkraftsverk. Den ekonomiska risken vältrar han över på skattebetalarna, men eventuella vinster kommer att tillfalla bolag som han själv kontrollerar. Glädjande nog blir han mer och mer ensam om att vilja driva igenom detta vansinnesprojekt.
Jacob Wallenberg är hans namn, och han är kanske den som flest svenska politiker lyssnar till. Vi har skrivit om honom förut, framförallt när vi rapporterat om den hemliga elit-lobbyismen vars syfte är att dubblera flygtrafiken.
Men Wallenberg nöjer sig inte med mer flyg. Han vill ha kärnkraft också. Och konstigt vore väl annars. Det följer förstås en logik och det är denna:
Tänk dig att du är delägare i en rad stora företag. Regeringen tvingar igång ett bygge av ny kärnkraft. Vem ska stå för alla beståndsdelar? Jo, det är dina företag. Det är ABB, det är Atlas Copco och så vidare.
Tänk vidare: Om du är riktigt listig kan du lyckas övertyga regeringen att socialisera riskerna och privatisera de eventuella vinsterna. Vilket är precis vad regeringen håller på å göra. Dessutom kan ett system med mer kärnkraft kanske minska behovet av nya elledningar, vilket gör att elnätsavgiften för dina bolag kan bli lägre. Elskatten har du sedan länge fått politikerna att avskaffa för dina industribolag.
Att en företagsledare agerar efter egenintresse är i sig inte konstigt. Det ligger snarare i sakens natur. Men en regering måste kunna se skillnad på särintresse och allmänintresse. Ska vi fatta beslut utifrån vad som gynnar väljarna eller vad som gynnar enskilda näringsintressen?
Jag misstänker att du liksom jag sätter två andra saker högre på agendan: miljön och samhällsekonomin.
Därför landar vi i att det naturligtvis är galet att göra det som regeringen nu planerar: att pantsätta svenska skattemedel och pumpa in miljardbelopp i ny kärnkraft. Med våra bevekelsegrunder landar vi i att det rent av är knäppt, och vi gör det eftersom:
– vi vet att ett system med ny kärnkraft är mycket dyrare (förutom om man själv äger de bolag som kommer gynnas av projektet).
– vi vet att det är mycket sämre för klimatet, eftersom det skjuter den nödvändiga omställningen på framtiden (vilket Naturskyddsföreningen så pedagogiskt visat här).
– vi vet att kärnkraften skapar en rad miljöprobelm, varav vissa stannar kvar tusentals år efter det att Wallenberg och alla vi andra slutat existera.
Glädjande nog blir vi fler och fler. Senaste veckan har de så kallade remissvaren på regeringens förslag trillat in. Aktör efter aktör har lämnat sina synpunkter på förslaget om de stora subventionerna.
Och det är med överraskande stor majoritet som alla säger: “Tack, men nej tack”. Och inte bara de man kunde gissa sig till.
Institutet för Näringslivsforskning, Ratio och Timbro är tre aktörer som normalt sett ligger regeringen nära. Men det blir tydligt nej från alla tre. Till och med organisationen Företagarna (där den nuvarande biståndsmininstern Benjamin Dousa tills nyligen var VD) säger blankt nej till förslaget. Ovanpå dessa säger de flesta myndigheter och expertorgan också nej.
Men det finns en person som står kvar och stöttar regeringen och han heter Jacob Wallenberg. Han vet att han är mäktig, men han blir mer och mer ensam. Kanske blir han snart FÖR ensam, och då har regeringen snart ingen som håller dem om ryggen längre.
