I valrörelsen tävlade partierna till höger om vem som kunde bygga nya kärnkraftverk snabbast. 5 år? 3 år? Man får nog säga att finansminister Elisabeth Svantesson vann: ”De första hundra dagarna kommer en borgerlig regering att trygga och bygga ut kärnkraften i Sverige”.
I skrivande stund har 824 dagar gått och trots löften om hundratals miljarder i statlig riskdelning, trots förslag om garantipriser för de företag som bygger kärnkraftverken och hundratals pressträffar med olika regeländringar som ska underlätta för kärnkraft är resultatet magert. Eller rättare sagt obefintligt.
Några nya kärnkraftverk syns inte till. Däremot har de gigantiska subventionerna till kärnkraften bidragit till att lägga en våt filt över investeringar i vindkraft, menar experter.
Men nu kommer den riktiga släggan. Det är ett helt nytt besked från regeringens egen kärnkraftssamordnare som knappast kan vara roligt att läsa för de statsråd som deltagit i överbudspolitiken. ”Det blir svårt” att över huvud taget ”komma igång” med ett bygga under denna mandatperiod. Det säger han i en intervju med tidningen EFN. Lägg därtill att det numera tar väldigt många år att färdigställa ett kärnkraftverk. Det finska kärnkraftverket Olkiluoto 3 har tagit 18 år att bygga.
Därmed underkänns inte bara de mest vidlyftiga löftena från valrörelsen. Även Ulf Kristerssons besked från slutet av september i år, alltså för drygt två månader sedan, tycks vara i fara. Kristersson sa då till DN att ny kärnkraft kommer börja byggas innan valet 2026.
Samtidigt har regeringen fått omfattande kritik för att driva en politik som missgynnar havsbaserad vindkraft. Det verkar som om alla ägg har lagts i en och samma korg. Korgen tycks dock sakna botten, och nu rör sig äggen i hög hastighet mot stengolvet.
