Jag har tänkt att vi verkligen, verkligen måste få alla att inse klimathotets allvar. Att vi måste lägga mycket energi på att presentera obestridliga fakta för Trump, SD och alla andra klimatförnekare. Så har jag tänkt. Så är det lätt att tänka.
Men vilken glädje har vi egentligen av att idioter tror på klimatförändringar?
Trump, SD och en stor andel av alla klimatförnekare har en sak gemensamt: En fot i fascismen. Ett vi och dom, baserade på ideologier som aldrig borde ha funnits. Omtanke och solidaritet omfattar bara vissa människor. Och nästan inga andra levande varelser. Fascism är därav oförenligt med en rättvis klimatomställning. Den är däremot, tyvärr, inte alls oförenlig med tron på klimatförändringarnas blotta existens.
När jag tänker på klimathotet blir jag rädd. Rädd och desperat. Vad skulle hända om Trump blev lika rädd? Jag kan säga vad som inte skulle hända: Trump skulle inte uppmana alla amerikaner till minskad bilism. Han skulle inte försöka sakta ned kommersialismens malande käftar. Han skulle inte mångdubbla klimatbiståndet till fattiga länder. America first. Vad det nu skulle innebära. Och vet ni vad? Om det fortsätter brinna, tror jag att Trump till sist blir rädd.
Detsamma gäller den svenska extremhögern. Ponera att polletten tills sist trillar ned för det blåbruna gänget. Får vi fungerande järnvägar och progressiv koldioxidskatt? Eller får vi vad fascismen alltid har gett oss i tider av kris: Minoriteter som syndabockar, auktoritära tendenser och eroderad demokrati?
Det finns en naivitet i den gröna rörelsen. En nästan rörande övertygelse om att vi bara måste få alla att förstå klimathotets allvar. Vi pekar på våra kurvor med tilltagande intensitet (”här, ni ser väl, den lutar jättemycket?”). Som om grön ideologi bara byggde på världsuppfattning, och inte på värderingar. Detta trots att extremhögern i alla andra frågor har bisarra lösningar. Fler människor på flykt – inget flyktingmottagande. Tiotusentals hemlösa – tiggeriförbud. Ökad fattigdom – skattesänkningar för rika. Detta är inte politiska åtgärder grundade i problemförnekelse. Detta är inhumanismens lösningar på problemen.
Jag vet inte hur Trumps, eller SD:s, klimatpolitik skulle se ut. Och jag vill inte heller veta. En fascist med klimatångest är en ekofascist. Det är det minsta klimatrörelsen behöver.
Ska fascisterna stå oemotsagda? Nej då. Vi ska prata med dem. Men inte om kurvor. Utan om respekt för liv och jämlikhet. I fascismens ugn bränns dina fakta till en oigenkännlig massa. Det är själva ugnen som måste diskuteras.
Men kanske ska vi framför allt satsa på varandra. Vi som vill ha en rättvis klimatomställning. I alla fall i Sverige, där vi är i majoritet. Jag vill inte att SD ska tro på klimatförändringarna. Jag vill att vi – du, jag och alla som tror på en vänligare värld – ska tro på klimatrörelsen.
