”Jag kan bara beklaga att så många partier går till val på sänkta bränslepriser”.
Detta är faktiskt ett äkta citat från vår miljöminister, som förklaring till varför Sverige nu driver en politik som bommar klimatmålen med miljontals ton.
Eller annorlunda uttryckt: Skyll inte på mig, jag uppfyller bara väljarnas önskemål!
Men är det inte det regeringen gör då?
Om folk vill ha en politik som spränger planetens gränser, ska de inte få det då?
Det är en mörk bild. Ohyggligt mörk.
Bilden av människan som passivt väntar in katastrofen i sin nyinköpta SUV. Likgiltig inför den katastrof som ska drabba en själv liksom nära och kära, så länge man får tanka 5 kronor billigare litern.
Men jag tror inte att den stämmer. Det är mer komplext än så. För så här är det: Sju av åtta partier har samtidigt ställt sig bakom klimatlagen och de svenska klimatmålen. Delvis samma partier som lovat att minska utsläppen har också lovat en politik som ökar desamma. Det har lovat att lösa det!
Hur går detta ihop?
Det gör det inte.
Vi människor går inte alltid ihop. Vi är komplexa. Samma person kan vilja sänka skatten på utsläpp, och samtidigt ha en klump i magen för klimatförändringarna. Det är inte konstigare än att gnälla på välfärden och nästa dag rösta för sänkta inkomstskatter.
Vi har helt enkelt olika krafter inom oss som drar åt olika håll.
Och som det flockdjur vi är påverkas vi väldigt mycket av det sociala trycket från alla andra människor omkring oss. Om andra inte har panik över sakernas tillstånd kan det väl inte vara så farligt? Om sju av åtta partier säger att det går att ha kakan och äta den måste det väl stämma?
Vi gör som andra gör.
Eller rättare sagt: Vi gör som vi tror att andra gör.
Nyligen kom en undersökning som visar att en bred majoritet av befolkningen i 125 länder är redo att göra uppoffringar för att bekämpa den globala uppvärmningen.
Men de tror samtidigt, helt felaktigt, att de är i minoritet!
Det tycks alltså ske en systematisk överskattning av klimatskeptikerna, och en underskattning av kraften hos den grupp som vill göra något åt problemet.
Vi har hamnat i ett läge där de som vill bromsa har initiativet i debatten, trots att vi som vill göra något är i majoritet.
Det har blivit en allmän sanning att ”folket” är emot varje försök till offensiv klimatpolitik. Men tänkt om det inte är en allmän sanning utan en lögn?
Tänk om det är så att klimatförnekarna och omställningsfördröjarna lyckats få det att se ut som de är starkare än vad de egentligen är?
Tänkt om detta har lagt sig som en våt filt över debatten och passiviserat de krafter som egentligen vill bromsa innan vi kraschar in i bergväggen?
Tänk om det som behövs är att fler faktiskt säger som det är och vad som krävs för att styra undan från katastrofen. Utan ursäkter eller bortförklaringar. Utan löften om att alla kommer ”tjäna” på omställningen.
Jag tycker det är värt ett försök.
