Under en skidresa i Alperna utlöses en lavin. Istället för att rädda sin familj störtar familjefadern iväg för att rädda sitt eget skinn. Lavinen bromsar in innan någon skada är skedd – förutom på familjefaderns självbild som beskyddande man. Detta är plotten i Ruben Östlunds film Turist från 2014.
Tänk om familjefadern i filmen hade agerat såsom många män gör i klimatkrisen. Jag föreställer mig filmen ungefär såhär: Familjefadern kör fyrhjuling och brölar. Hans fru vädjar till honom att sluta, eftersom han kommer att utlösa en lavin. Han brölar högre. En lavin utlöses och krossar ett närliggande hotell. Frun gråter, barnen skakar av skräck. Mannen brölar högre.
För män på gruppnivå är en klimatkatastrof. I Sverige släpper mäns privata transporter ut dubbelt så mycket koldioxid som kvinnors. Män äter mer kött och har därmed högre klimatpåverkan genom kosten. Mellan resorna och måltiderna roar de sig med att elda brunkol. Eller något i den stilen. En större andel av mäns klimatpåverkan ser nämligen ut att komma från fritidsaktiviteter än en genomsnittlig kvinnas. Summa summarum: Män släpper ut mer. Detta även om de har exakt samma budget. Män i ensamhushåll lyckades släppa ut hela 16 procent mer koldioxid än kvinnor i ensamhushåll, enligt en svensk studie.
Så långt metaforen med fyrhjulingen. Den vädjande hustrun då? Jo, hon har också sin motsvarighet i verkligheten. Kvinnor är betydligt mer engagerade i klimatfrågan än vad män är. När jag intervjuade en medlem i rörelsen Rebellmammorna frågade jag varför de hade riktat in sig på mammor. Hon skrattade: ”Det var ju vi mammor som dök upp på alla klimatmöten, så det var ett väldigt litet steg”.
Mannen i min absurda version av Turist höjer inte på ögonbrynen åt den första lavinen. Av svenska män är 9 procent av männen klimatförnekare – dubbelt så många som bland kvinnor.
INTE ALLA MÄN ropar du (förhoppningsvis inte, eftersom du är en KG-läsare och smartare än så). Men nej! Exakt! Enligt en ny undersökning från TV4/Novus har Moderaterna tappat var tredje ung manlig väljare. Klimatfrågan tros vara en central faktor.
Vi har all anledning att fira detta. Män utgör inte bara en betydande del av Sveriges befolkning. De är också klart överrepresenterade både inom utsläppstunga branscher och inom jobb kopplade till klimatomställning. Hela 70 procent av så kallade ”gröna jobb” i Norden innehas av män. I dessa branscher har man understrukit vikten av att lyfta in fler kvinnor, just för att öka klimatengagemanget. Gott så. Men det blir ju lättare om alla drar åt samma håll.
Ansvarstagande och ridderlighet har historiskt varit manligt kodade ideal. Det känns onödigt. Men i klimatfrågan får det idealet gärna komma tillbaka. Inte som manligt, utan som mänskligt. För kvinnor är inte på Venus, män är inte på Mars och övriga är inte på Pluto. Vi är här, på jorden, och det börjar bli jävligt varmt.
