Förra veckan läste jag att EU-parlamentets största partigrupp, EPP, där Moderaterna och Kristdemokraterna ingår, vill skjuta upp stora delar av EU:s klimatlagstiftning i minst två år.
Detta sker samtidigt som jorden just har passerat 1,5 graders uppvärmning – en tid då klimatambitionerna borde vara högre än någonsin. Tomas Tobé (M) hävdar att Europas företag behöver ”andrum”, som om det inte finns andra sätt att stötta företagen än att bromsa nödvändig klimatlagstiftning. Ska de företag som redan anpassat sig till kommande lagstiftning inte gynnas av att ligga i framkant?
Tobés ord fick mig att tänka på ett diskberg.
Få personer tycker om att diska, men det måste ändå göras. Varför? För att det är bättre än att låta disken ligga. Ju längre tid den står, desto hårdare fastnar matresterna. Efter ett tag förvandlas några tallrikar och glas till ett illaluktande berg som lockar till sig flugor och känns oöverstigligt.
Då kanske frågan slår en: varför tog jag inte tag i disken tidigare?
Under lång tid har högern skjutit upp klimatåtgärder. Det finns alltid en ursäkt: för dyrt, för snabbt, eller min personliga favorit: fel tidpunkt. För högern är det aldrig rätt läge – förutom i framtiden, gärna typ 2045. Då är det plötsligt superviktigt. Men varför avtar insikten om brådska ju närmare målåret vi kommer?
Högern erkänner förvisso att disken är ett problem, men inte tillräckligt för att kräva handling här och nu. De hävdar att det är bäst att vänta på en diskmaskin som ännu inte uppfunnits.
Och visst, diskmaskiner är fantastiska. Men borde vi inte använda de redskap vi redan har tills den där maskinen är på plats? Leveranstiden kan ju dra ut på tiden.
När jag tänker på högerns klimatpolitik framträder bilden av en lat tonåring. Högern kan ju diska, men för att det ska ske krävs yttre påverkan. Likt en förälders hot om indragen veckopeng kan EU-hot om böter ge omedelbar effekt.
Nuvarande prognoser visar att Sverige kommer att missa klimatmålen till 2030 och 2045. Nu vill regeringen dessutom “ompröva” målen. De verkar inte ha något emot det där diskberget. Kanske är det för att de vet att det till slut blir någon annan som får ta hand om det.
Men här haltar diskliknelsen. Hur högt diskberget än blir kan det alltid diskas bort. Uppvärmningen av jordens klimat riskerar dock att bli irreversibel. Min uppmaning till Sveriges regering, Tomas Tobé och hela EPP är därför:
Snälla, låt klimatmålen och klimatlagstiftningen ligga kvar. Det är hög tid att ta tag i disken.
Edvin Stertman
