Klimatgranskarens Nyhetsbrev
Denna krönika kommer från Klimatgranskarens nyhetsbrev som ges ut varje fredag. Skriv upp dig här.
En graf hit och en graf dit. Så kanske du tänker om de stora avslöjanden som Klimatgranskaren och DN gjort kring regeringens klimatplan. Men det är allvarligare än så. För siffertrixandet visar hur handfallna regeringen är inför den galopperande klimatkrisen.
När regeringen “nyhetsdumpade” sin klimathandlingsplan strax innan jul hade förväntningarna hunnit stiga till höga nivåer. Det har regeringen sig själva att skylla. Så fort klimatminister Romina Pourmokhtari (L) dessförinnan fått kritik för missade klimatmål hänvisade hon till den kommande planen: Svaren kommer då! Vänta å se, ni kommer få helheten då!
Men helheten var ett gigantiskt magplask. Kritiken och larmen kom omedelbart. Helt otillräcklig, meddelade regeringens egna experter på Klimatpolitiska rådet.
Men i planen fanns ändå en graf som skulle få läsarna att tro att regeringen trots allt hade läget under kontroll. I grafen ser det ut som om utsläppen om några år börjar dyka igen och att vi faktiskt tar oss hela vägen ner till noll år 2045.
“Hmm”, tänkte vi på Klimatgranskaren. Ingenting i politiken tyder på att Sverige kan klara detta. Så vi begärde ut underlagen bakom grafen. Och mycket riktigt: det var när vi gick till botten med siffrorna och underlaget som vi upptäckte hur regeringen bluffat. Såhär har de gått till väga:
De har “utgått” ifrån att målet nås och sen har de räknat baklänges och gjort en bedömning om vad som krävs för att det ska nås, i form av politiska åtgärder. Problemet? De har inga planer på att genomföra åtgärderna i fråga.
Det som Klimatgranskaren och DN nu kunnat visa är att regeringen i smyg räknat med en magisk kraft som plötsligt minskar utsläppen igen (efter att de ökat kraftigt på grund av regeringens politik). Denna kraft är räknad på som om den vore reduktionsplikten. Men regeringen kommer aldrig återföra reduktionsplikten på tidigare nivåer, vilket klimatministern själv är väldigt tydlig med.
Regeringen kommer knappast införa något alternativ till reduktionsplikten (även om det är detta som de nu säger sig vilja utreda). Skälet till det är enkelt: Regeringen avskaffade reduktionsplikten för att den påverkade priserna på drivmedel. Alternativen till reduktionsplikt är en koldioxidskatt eller ett utsläppshandelssystem. Båda dessa styrmedel skulle påverka priset på drivmedel ungefär lika mycket (om det lika snabbt ska ta oss till samma mål).
Detta lämnar regeringen med en krass verklighet: antingen menar man allvar med att nå målen och då får man lägga fram politik som faktiskt påverkar och kostar. Eller så skiter man i det.
Regeringen har valt den senare vägen.
Men man vill inte erkänna det. Och det är här siffertrixandet kommer in. Istället för att medge att annat får väga tyngre än klimatet låtsas regeringen som om en magisk framtida kraft kan få ner utsläppen och illustrerar det med en graf som inte stämmer överens med den faktiska politiken.
Själva definitionen av en handlingsplan måste väl ändå vara att den innehåller “handling”? Det är precis det som regeringens plan saknar. Och siffertrixandet bevisar det.
PS: Vill du stötta vår oberoende granskning så att vi kan avslöja fler makthavare? Swisha en valfri slant på 123 300 10 47!
