Det tyska valet i februari 2025 ledde till regeringsförhandlingar mellan kristdemokratiska CDU och socialdemokratiska SPD. Att De Gröna inte längre skulle sitta i regering var ett orosmoln för de som vill se en starkare klimatpolitik och ett Tyskland som leder Europa genom den gröna omställningen. Oron visade sig vara befogad.
Tyskland vill luckra upp EU:s klimatmål – öppnar för omstridda klimatkrediter
Tysklands nya storkoalition mellan CDU och SPD vill att delar av EU:s klimatmål för 2040 ska kunna nås genom köp av internationella klimatkrediter. Det framgår av den 144 sidor långa regeringsöverenskommelse som offentliggjorts i dagarna, vilket skulle innebära en tydlig kursändring i EU:s klimatpolitik – och väcker stark kritik från forskarhåll.
Enligt överenskommelsen stöder den nya tyska regeringen EU-kommissionens förslag om att minska unionens nettoutsläpp med minst 90 procent till år 2040 jämfört med 1990 års nivåer. Men stödet är villkorat: upp till tre procentenheter av utsläppsminskningarna ska kunna uppnås genom köp av internationella klimatkrediter – alltså åtgärder som genomförs utanför EU:s gränser.
Det skulle innebära en radikal förändring jämfört med dagens politik. Varken EU:s nuvarande 2030-mål om minus 55 procent eller det långsiktiga nettonollmålet till 2050 tillåter användning av externa krediter.
Kritiker varnar nu för att det tyska kravet riskerar att urholka trovärdigheten i hela EU:s klimatramverk. Tyskarna vill alltså kompensera utomlands för att Europas klimatpolitik misslyckas.
Strider mot Parisavtalet
Klimatkrediter är i grunden ett sätt att finansiera utsläppsminskningar i andra delar av världen, men systemet har länge varit föremål för debatt. Det är ofta svårt att verifiera att krediterna verkligen motsvarar faktiska utsläppsminskningar. Dessutom kräver Parisavtalet att ett land som säljer krediter också avstår från att själv räkna hem åtgärden, något som är svårt att säkerställa i praktiken.
Kritiker som miljökonsulten Magnus Nilsson kallar sådana klimatkrediter för en ”pysfunktion” som urholkar EU:s klimathandelssystem. Nilsson skriver på LinkedIn:
– Släpper man in sådana krediter i ETS-systemet går det inte längre att säga exakt hur stor utsläppsbubblan är – eller vilken effekt ytterligare åtgärder faktiskt får.
Regeringsöverenskommelsen förespråkar dessutom att både negativa utsläpp (carbon removals) och internationella klimatkrediter ska integreras i EU:s utsläppshandelssystem, EU ETS. Det skulle enligt många observatörer kraftigt minska trycket på europeiska industrier att genomföra faktiska utsläppsminskningar.
Mycket förnybart, en del gas, lite kol och ingen kärnkraft
Trots att CDU tidigare förespråkat en återaktivering av kärnkraftverk och en satsning på små modulära reaktorer (SMR), finns dessa förslag inte med i det slutliga avtalet. I stället betonar koalitionen utbyggnad av förnybar energi för att tillgodose dagens energibehov och satsningar på forskning kring kärnfusion som en framtida energilösning.
Detta markerar en fortsatt tysk inriktning mot att fasa ut traditionell kärnkraft till förmån för alternativa energikällor. Den svenska regeringen finner alltså inget gehör för sina kärnkraftsambitioner i den nya koalitionsregeringen i Berlin.
Den nya regeringen tidigarelägger dessvärre inte planerna på nedlagd kolkraft till 2038, utan målet kvarstår. Detta beslut är kopplat till utbyggnaden av reglerbara gaskraftverk; ju snabbare dessa byggs ut, desto tidigare kan kolkraften avvecklas.
Men gaskraften är också klimatskadlig. Denna förändring i ett större beroende av gaskraft markerar en avvikelse från den tidigare röd-gul-gröna regeringens ambitioner och har väckt oro bland klimatforskare och miljöorganisationer.
Vad händer nu?
Med tanke på Tysklands inflytande i EU:s ministerråd är risken stor att förslaget om att luckra upp EU-klimatpolitiken faktiskt vinner gehör, vilket skulle förändra politiken i grunden. Det skulle även gå hand i hand med de som alltmer högljutt argumenterar för att klimatpolitiken i EU blivit alltför ambitiös, inte minst den partigrupp som tyska CDU och svenska Moderaterna och Kristdemokraterna tillhör, som Klimatgranskaren tidigare har rapporterat om.
För svensk del återstår att se hur regeringen och viktiga aktörer ställer sig till förslaget. Troligt är att Kristersson-regeringen stödjer den klimatskadliga tyska linjen. Från andra håll ökar också trycket på EU att stå upp för integriteten i sin klimatpolitik – och undvika att öppna för ett nytt system fullt av kryphål.
I grund och botten får en klimatpolitisk tvärvändning folk och samhällsaktörer att ifrågasätta om huruvida EU står vid sitt ord när politik klubbas. I en tid av klimatkris och demokratisk tillbakagång finns det anledning att ställa frågan: är detta vad Europa behöver just nu?
Markus Barnevik Olsson i Berlin
