År 2019 stod de rikaste 10 % av svenskarna för 22 % av de totala utsläppen – medan de fattigaste 50 % stod för 32 % av utsläppen. Ändå är det just den fattigare halvan av befolkningen som minskat sina utsläpp mest. Detta visar rapporten Sveriges väg till en jämlik och rättvis klimatomställning från Oxfam Sverige och Stockholm Environment Institute. Skillnaden blir allt större medan den ekonomiska ojämlikheten ökar: De senaste tio åren har 61,5 % av all förmögenhet som genererats i Sverige gått till den rikaste 1 %. Inkomstojämlikhet i Sverige ökar snabbare än i alla andra OECD-länder.
I tider då många svenskar kämpar för att klara vardagen fortsätter de rikastes konsumtion ligga på höga nivåer. De rikaste 1 % stod 2019 ensamma för nästan lika stora utsläpp som alla lastbilar i Sverige. Trots lågkonjunktur rapporteras om rekordvinster från lyxvarumärken. 2022 noterades 7 gånger så höga utsläpp från privatflyg som 2020.
Hanna Nelson, rapportförfattare och policychef Oxfam Sverige, ser stora risker med den nuvarande jämlikhetsblinda klimatpolitiken. ”Politiker klarar inte av att förmedla att klimatpolitik även är ekonomisk politik. Vi vet att många svenskar idag har svårt att ha råd med mat och klara vardagen. En klimatpolitik som utgår ifrån rättvisa gynnar majoriteten”.
Hanna Nelson menar att den klimatpolitik som idag förs både är ineffektiv och urholkar det folkliga stödet för klimatomställningen. ”Folkvalda behöver lägga fram lösningar, ansvaret behöver läggas tillbaka i politiken”. Faktumet att höginkomsttagare står bakom så stor andel av Sveriges utsläpp är plågsamt frånvarande i svensk politik. Hanna Nelson har inte sett några politiska förslag som syftar till att minska klimatojämlikhet. Samma grupp som driver utsläppen är nämligen många gånger i den grupp som reglerar dem: ”De rikaste har oproportionerligt stort inflytande i politiken”.
Internationellt sett har Sverige länge betraktats som ett föregångsland i klimatfrågan. Utvecklingen de senaste åren ser dock ut att förändra detta. Sveriges totala utsläpp motsvarar hälften av utsläppen från samtliga världens låginkomstländer. Nu förutspås de svenska utsläppen öka ytterligare för första gången på 20 år.
Oxfam efterlyser i rapporten en rättvis och jämlik klimatpolitik. Man påvisar att höginkomsttagarna både bär det stora ansvaret för klimatkrisen och har möjlighet att minska sina utsläpp. Ökad beskattning av de rikaste, enligt principen ”förorenaren betalar”, beskrivs som nödvändigt för att inte klimatomställningen ska läggas på de som saknar marginaler. Avgifter på lyxkonsumtion föreslås finansiera stöd till konsumtionssvagare grupper och skatteflykt måste genom lagar och ökad transparens stoppas.
Den utmålade konflikten mellan vanligt folk och fungerande klimatpolitik har mycket lite verklighetsförankring. En rättvis klimatomställning förutsätter att ansvaret flyttas från individuell till politisk nivå.
