Förra veckan kunde Klimatgranskaren avslöja att regeringens plan för ”nettonoll utsläpp” i praktiken inte existerar. Planen bygger på fromma förhoppningar om att man i framtiden ska komma på sätt att lösa kalkylen. Bland annat ska utsläppen från bilar helt mirakulöst börja minska med en halv miljon ton per år från 2026.
Nu kan DN avslöja hur det ska gå till: Regeringen har helt enkelt räknat på att reduktionsplikten åter ska höjas till den nivå som rådde innan det uppmärksammade beslutet om att sänka den.
Eller för att uttrycka det i klarspråk: Regeringens nettonollplan bygger på att man gör precis det som man i alla andra sammanhang lovat att INTE göra.
Det finns nog inte någon klimatpolitisk åtgärd som regeringen ägnat så mycket tid åt att kritisera som just reduktionsplikten. Ebba Busch har lovat att nivån ska ligga kvar på en miniminivå under ”lång tid framöver”.
I DN bekräftar miljöminister Romina Pourmokhtari att beräkningarna baseras på den högre reduktionsplikten, men hon tar samtidigt avstånd från den:
– Det bygger på beräkningsmodellen för reduktionsplikt – ja. Men det är inte ett antagande om höjd reduktionsplikt. Reduktionsplikten har redan funnits så det finns ju sätt att räkna på utsläppsutrymmet utifrån den modellen. Men man kan uppnå den utsläppsminskningen genom flera olika styrmedel.
Vilka styrmedel detta är kan hon inte svara på. Men hon vidhåller att regeringen har en plan för att uppnå nettonoll.
Låter det snurrigt? Det är det. Finns det någon som tror på att regeringen och SD faktiskt kommer besluta om att höja upp reduktionsplikten igen?
Nej, självklart inte. Det kommer inte att ske.
Syftet med manövern är enkelt: Det handlar om att kalkylen ska gå ihop så att regeringen ska kunna säga att man når klimatmålen. Att man gör det med politik som man svurit att inte införa kommer bli ett problem först om några år.
På så vis köper man sig tid, som man kan ägna åt att hitta på nya talepunkter.
