Debatten om minskade fordonsutsläpp präglas av den uppmålade konflikten mellan landsbygd och klimatpolitik. Högerdebattörer framställer fördyrning av bilkörning som stockholmskt översitteri i klimatpolitikens tjänst.
Men stämmer detta? Siffror från Trafikanalys tyder på att det är en grov förenkling av verkligheten. Personbilar registrerade i Stockholms län har längre genomsnittlig körsträcka än i något annat län.
Det betyder inte att stockholmare kör mest i Sverige. Som Teknikens värld påpekar har färre stockholmska hushåll bil. Om man istället ser till körsträcka per invånare kör stockholmare mindre än den genomsnittliga svensken: År 2021 körde en stockholmare i snitt 562 mil, jämfört med rikssnittet 611 mil.
Denna siffra bör dock betraktas som hög med tanke på den överlägsna tillgången till annan infrastruktur som en storstad borde kunna erbjuda. Att bo i glesbygd, med begränsad tillgång till kollektivtrafik, motiverar ökad användning av eget fordon.
Subventioner av fossila bränslen för att hålla landsbygden levande framstår i ljuset av detta som tveksam. Skattesänkningar för bensin och diesel kostar många miljarder och ökar utsläppen – och vinsten är i många fall inte större än att stockholmare slipper åka tunnelbana. Problemformuleringen ”lantisar vs klimatet” är mer ett politiskt slagträ än verklighet.
