Häromveckan publicerade en grupp forskare ett öppet brev till nordens regeringar där de varnade för att risken för Golfströmmens kollaps kan vara mycket större än vi tror. Den nyheten har hängt kvar i tanken hos mig. Det är någonting väldigt fascinerande med att Golfströmmen skulle kollapsa. Kanske är det först och främst att det skulle göra klimatet mycket kallare här i Norden, vilket går helt på tvärs med det vi upplever just nu: en betydande uppvärmning av jorden.
Det kan också ha att göra med att jag var i precis rätt ålder när köld-dystopin The Day after Tomorrow kom ut. Då, några år innan klimatkrisen blev mainstream, var dystopier för de flesta kittlande fantasier. Jag minns åratal senare tydligt scenerna när iskall luft strömmar ner från atmosfären och ögonblickligen slår ut helikoptrar som faller ner från himlen, innan en sträng kyla och ett istäcke drar in över Manhattan (var annars) och de få överlevande barrikaderar sig i källaren på något bibliotek.
Jag funderar ibland på vad som skulle kunna få världen att på riktigt förstå allvaret i klimatkrisen, börja ta situationen på allvar och att visa riktig politisk vilja för att lösa den. Det är lätt att göra en analogi till ett beroende. För många som har en beroendeproblematik kommer en händelse som gör att det går upp för dem och deras omgivning att de har problem och måste söka hjälp. Ett ögonblick efter vilket det bara finns en väg att gå.
Mänskligheten tycks fortfarande vänta på det ögonblicket vad gäller klimatförändringarna. I ett av den så kallade klimatfiktionens stora verk The Ministry for the Future krävs en aldrig tidigare skådad värmebölja i Indien, med tiotals miljoner dödsoffer, för att världen ska vakna. Vi har gudskelov sluppit något liknande hittills. I ljuset av det allt större antalet människor som kontinuerligt mister livet i klimatförändringarna börjar vi dock framstå som den berömda grodan i det kokande vattnet, som långsamt kokar ihjäl bara för att förändringen inte kommer plötsligt.
Så dök en tanke upp: Golfströmmens kollaps är kanske precis den ögonöppnare världen behöver? Är det den vi väntat på, som kan rycka världen ur sitt sömniga tillstånd? Den har precis de aha-element som kan ruska om den dumma grodan, få den att rycka till och hoppa upp ur det kokande vattnet.
Men va? Det skulle ju bli varmare? Forskarna: Ja, men inte bara varmare. Klimatförändringarna har en mängd olika effekter. Vi har ju sagt hela tiden att konsekvenserna är osäkra, komplexa och beroende på var i världen man befinner sig.
Men va? Det skulle ju vara de fattiga som drabbades hårdast? Forskarna: Lyssnade ni inte alldeles nyss (eller de senaste 30 åren) när vi sade att effekterna är komplexa och oförutsägbara? Att ingen går säker när man sätter själva grundförutsättningarna för ordnat mänskligt liv på spel.
Men va? Klimatflyktingarna skulle väl vara människor från typ Bangladesh? Ja, men guess what era dumma grodor, nu är det skandinaver och britter (vågar inte ens tänka på Island) som behöver ett nytt hem för att de inte orkar leva med att det aldrig mer blir sommar där de bor.
Inte ens papporna vill stå ute och grilla i underställ i juni. De som med stora bilar och höga utsläpp skrockade att ”1-2 grader varmare låter ju ganska skönt” hade inte samma känslor för tio-femton grader kallare klimat. Nu har de lärt sig ordet medeltemperatur och försöker febrilt fixa en människosmugglare till Spanien eller Marocko.
Jag vet, jag vet, jag vet. Det är en hemsk, hemsk tanke att det skulle bli typ tio grader kallare överallt i vårt avlånga land. Jag blir också ledsen över det. Skåne skulle bli som norra Lappland och norra Lappland som ja…där det finns isbjörnar, eller något sådant. Aldrig mer bada. Jag älskar ju att bada. Enligt mina egna uppskattningar skulle 50-90 % av Sveriges befolkning vilja lämna Sverige på fläcken. En katastrof för Sverige som fenomen och detsamma för många av våra grannländer.
Till skillnad från i The Day after Tomorrow blir det ingen dödlig blixtkyla. Även om forskarna skulle ha rätt och Golfströmmen faktiskt stannar finns det ingen garanti för att världen vaknar upp av det. Det kan lika gärna bli mer lidande för ingenting.
Väckarklockan får istället bli du och jag. Alla vi tillsammans som vägrar möta en katastrofal klimatförändring, som vägrar vara tysta förrän vi har en tydlig väg mot en hållbar framtid. En dag ska grodan fatta att vid två grader varmare är den kokt. Tills dess ska vi stå och ropa!
Ossian Matthiessen, Klimatgranskaren
PS. Om du vill hjälpa Klimatgranskaren att fortsätta ropa på grodan får du mer än gärna swisha en gåva till 123 300 10 47.
