Regeringen fick i höstas omfattande kritik för beslutet att lägga ner miljödepartementet, bland annat i en debattartikel undertecknad av samtliga nu levande före detta miljöministrar.
Men anfall är som bekant bästa försvar. Så här skrev statsminister Ulf Kristersson, energi- och näringsminister Ebba Busch och klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari i en gemensam debattartikel i DI (8/11).
Vårt allra första beslut var att inrätta ett nytt superdepartement för de samlade klimat-, miljö-, energi- och näringsfrågorna. Tyskland har ett snarlikt superdepartement efter krav i regeringsförhandlingarna från det gröna partiet.
Därefter har regeringsföreträdare gång på gång upprepat Tysklandsparallellen, kanske som ett sätt att låna lite klimattrovärdighet från det tyska gröna partiet. Om Tyskland har gjort så här kan det väl inte vara så illa?
Problemet är bara att Tyskland inte alls gjort som den svenska regeringen. Det finns tre avgörande skillnader:
1. Tyskland har skapat ett nytt departement för klimat och ekonomisk politik, med klimatminister Robert Habeck som departementschef och tillika biträdande förbundskansler. I Sverige ligger klimatfrågorna kvar hos miljöministern, men har underordnats näringsministern på klimat- och näringsdepartementet.
2. I Tyskland behöll man miljödepartementet när det nya ”superdepartementet” för klimat och ekonomi startades. Miljöfrågorna har alltså även fortsatt ett eget departement samtidigt som klimatfrågan fått större tyngd.
3. Den tyska miljöministern Steffi Lemke är således fortsatt departementschef, medan den svenska miljöministern Romina Pourmokhtari inte längre är det.
Sverige har med andra ord inte alls gjort som Tyskland, utan tvärtom. I Tyskland har man genomfört förändringar för att höja klimatfrågornas status, medan man i Sverige markerat att frågorna är underordnade näringspolitiken.
Det är värt att ha i bakhuvudet nästa gång regeringen kallar till presskonferens.
