Det börjar bli svårt att hålla räkningen på alla regeringsbeslut som ökar utsläppen. I två vändor har man sänkt skatten på fossila bränslen rejält. Men dagens regeringsbeslut om att sänka reduktionsplikten kommer få större konsekvenser för utsläppsnivåerna, åtminstone om man läser regeringens eget beslutsunderlag:
”Utsläppen från inrikes transporter beräknas öka med ca 4 miljoner ton 2024 jämfört med 2023”.
Och det är bara för 2024. Räknar man ihop alla år fram till 2030 blir summan väldigt mycket högre. Det är detta, sänkt reduktionsplikt och sänkt bensinskatt, som i praktiken gör att det blir omöjligt för regeringen att nå klimatmålen. Åtminstone så länge inte andra väldigt kraftfulla åtgärder införs.
Tidigare i år var detta något som miljöministern ansåg var ett problem. I april var hon benhård på att regeringen, om man tar bort reduktionsplikten, i stället måste kompensera med andra åtgärder som minskar utsläppen. Då pratade hon om höjda trängselavgifter eller sänkta hastighetsgränser. ”Vad behöver vi väga upp med för att kalkylen ska gå ihop?”, sa hon då.
Sedan dess har oerhörda mängder drivmedel runnit under broarna. SD gjorde tidigt klart att de inte var intresserade av några kompensationsåtgärder och sen var det inte mer med det. Miljöministern slutade prata om ”kalkylen”.
Flera aktörer har kritiserat den tidigare regeringen för att man med reduktionsplikten ”lade alla ägg i samma korg”. Den nya regeringens lösning tycks vara att knäcka äggen och elda upp korgen i en värmande höstbrasa. Klimatmålen flyttas fram till 2045 och då har man säkert hittat på något annat som kan lösa problemen.
