Startfältet för vilka kandidater som har chans till att bli republikanska partiets nominering till president i USA har nu utkristalliserat sig och i förrgår drabbade de samman i en första debatt. Partiet har de senaste decennierna gått längre och längre i sitt vetenskapsförnekande gällande klimatkrisen och årets kandidater utgör inte ett trendbrott. Detta visade sig också i den första debatten då ingen av kandidaterna räckte upp handen när moderatorerna bad dem göra det om de trodde att människan låg bakom klimatförändringarna.
Klimatgranskaren ger er här en sammanfattning om de sju starkaste kandidaternas syn på klimatfrågan.
Donald Trump
Den före detta presidentens syn på klimatförändringar är vida känt. När han fortfarande var aktiv på twitter gjorde han ofta klimatförnekande utspel så som ”Det är svinkallt i New York – var i helvete är den globala uppvärmningen?”. En vanlig tankefigur hos Trump är också konspirationsteorin att klimatförändringarna är en bluff som är skapad av Kina för att sabba lönsamheten i amerikanska bolag (hur nu det skulle gå till givet att USA har väldigt svaga klimatkrav på sina bolag). Trumps förnekande visade sig också i hans politik. Bland mycket annat drog han tillbaka USA:s stöd för Parisavtalet och tillsatte en annan klimatförnekare som chef över amerikanska Naturvårdsverket.
Ron DeSantis
Ron DeSantis är sedan länge favorit till att vara Trumps huvudmotståndare i primärvalet. Vad gäller klimatfrågan går han en knivig balansgång. Han är medveten om de klimatförnekande tendenserna som finns i partiet men han är samtidigt guvenör i Florida – en av de delstater som drabbas hårdare och hårdare av klimatförändringarna för varje år som går. Trots balansgången landar DeSantis huvudsakligen i en klimatförnekande eller klimatskeptisk hållning. Bland annat har han anklagat de som varnar för extremväder i klimatförändringarnas spår för att ”politisera vädret”. Han har även stoppad Floridas städer från att anta mål om hållbar energi samt anklagat den amerikanska armén för att vara ”woke” när de varnat för säkerhetspolitiska aspekter gällande klimatförändringarna. Till skillnad från de flesta andra republikanerna har DeSantis dock satsat pengar på att anpassa samhällen till klimatförändringarna.
Vivek Ramaswamy
Ramaswamy beskrivs ibland som den nya Trump. Han är en outsider, har inga tidigare tunga uppdrag i partiet och miljardär. Han har uppenbarligen även tagit inspiration av Trump gällande synen på klimatfrågan. I den första debatten kandidaterna emellan var han en av de kraftfullaste kritikerna av det han kallar för ”the climate change agenda”, som han snabbt beskrev som en bluff. Han går till val på att bränna mer kol och hävdar att fossila bränslen är avgörande för ”mänsklig blomstring”. Ramaswamy är hittills detta primärvals stora överraskning och ligger just nu trea i opinionsundersökningarna, strax efter DeSantis.
Mike Pence
Som före detta vice president under Trump var Pence högst aktiv i den klimatdestruktiva politik som drevs. Men hans klimatförnekande har pågått mycket längre än så. När han kom in i kongressen år 2000 gjorde han det bland annat med budskapet om att ”klimatförändringarna är en myt”. Under alla år har han aktivt motarbetat alla initiativ som syftat till att minska utsläppen. Samtidigt har han kontinuerligt haft väldigt nära relationer med fossilindustrin, inte minst med de ökända oljemiljardärerna i familjen Koch. I Pence första stora utspel som presidentkandidat kräver han nedlagt Naturvårdsverk och att hela Bidens satsning på ren energi skrotas.
Tim Scott
Senatorn Tim Scott från South Carolina är en av få som faktiskt erkänner att klimatförändringarna existerar, även om han har relativiserat hur allvarlig krisen är genom att hävda att det är ”löjligt att prata om ett klimatnödläge”. Han motsätter sig även bestämt alla åtgärder som leder till minskade utsläpp. Han arbetade för att USA skulle lämna Parisavtalet och röstade nej till Bidens klimatinvesteringar.
Chris Christie
New Jerseys tidigare guvernör framstår i sammanhanget som den kanske mest progressiva klimatkraften. Han erkänner existensen av klimatförändringar och människans roll i det och är dessutom inte främmande för att göra någonting åt saken. Han är dock snabb med att skylla på Kina och är samtidigt som han öppnar för hållbar energi ändå tydlig med att olja och gas behöver vara kvar under lång tid framåt.
Nikki Haley
Haley, tidigare guvernör i South Carolina, var den enda som i kandidatdebatten erkände klimatförändringarna. Men i nästa mening sa hon att bra klimatpolitik är att ”säga till Kina och Indien att de måste minska sina utsläpp” (trots att både Kina och Indien ju har mycket lägre utsläpp än USA per capita och dessutom inte har samma historiska lass av 150 års höga utsläpp). Hon motsätter sig generellt alla klimatåtgärder förutom CCS och lovar att dra USA ut ur Parisavtalet om hon blir president – något hon redan en gång gjort när hon representerade Trump som FN-ambassadör.
