Strax innan Tidöpartiernas pressträff om den nya klimatöverenskommelsen läckte delar av innehållet ut till media. Som av en händelse var det just den del som handlar om SD:s löfte som kom ut.
På det stora hela satte denna läcka ”bilden” av överenskommelsen. De övriga delarna är krångligare, men betydligt mer problematiska för alla som vill se en ambitiös klimatpolitik:
Om vi ska sammanfatta det hela så är det i själva verket Jimmie Åkesson som har den största anledningen att fira idag.
Ja, SD ställer sig bakom klimatmålet till 2045. Det är dock ingen slump att det SD lovat ska ske 22 år framåt i tiden, medan det som de andra partierna lovat SD ska ske här och nu.
Det viktiga: på tre andra avgörande punkter har SD nu flyttat fram positionerna, och partiet kommer nu kunna sänka ambitionsnivån rejält både för politiken och målen.
För det första: Etappmålen till 2030 och 2040 ska göras om. Det är tydligt. I praktiken öppnar detta upp för att slopa målen i sin nuvarande form. Konsekvensen av detta kan bli att de totala utsläppen blir enormt mycket större, eftersom den stora utsläppsminskningen utan dessa etappmål behöver ske först under slutet av perioden.
För det andra, sannolikt det som kommer få störst effekt för klimatet, kommer SD i denna nya modell får veto över hela processen. Eftersom Tidöpartierna kommer hålla ihop i vått och torrt också i miljömålsberedningen, där de nya klimatmålen ska förhandlas, innebär detta att Åkesson i praktiken lägger ribban. Det lär blir en enorm ambitionssänkning jämfört med de nuvarande målen, som förhandlades fram mellan övriga 7 partier utan Åkesson.
För det tredje: det slås nu fast att Sverige ska köpa sig fria från en del av vårt utsläppsåtagande. Vi ska alltså utnyttja möjligheten att betala andra länder och därmed ”slippa” minska utsläppen så mycket som vi annars hade gjort. En riskfylld strategi eftersom alla länder måste minska utsläppen snabbt under kort tid om vi ska ha en chans att undvika de mest katastrofala scenarierna.
Sammanfattningsvis är det 3-1 till Åkesson.
