Klimatgranskarens nyhetsbrev
Detta är veckans krönika från Klimatgranskarens nyhetsbrev. För att prenumerera, klicka här.
Visst är det märkligt att det bara är bilister som tycks ha drabbats av den ekonomiska krisen. Eller förlåt, inte alla bilister. Bara bilister som kör på diesel eller bensin.
Regeringen har hittills lagt mångmiljardbelopp på att ”sänka priset vid pump”.
De stackare som åker buss eller spårvagn har däremot inte sett röken av några stödpengar. Tvärtom. Nästan samtliga regioner höjer istället biljettpriserna. Vissa med uppemot 20 procent. Den ekonomiska krisen slår stenhårt mot regionerna och merparten av dem går back med stora summor i år.
Men det skickas inga extramiljarder från regeringen för att sänka ”priset vid spärren” eller ”priset på bussen”. Det hålls inga pressträffar där ministrar understryker att alla som åker kollektivt måste ”ha råd att skjutsa till träning eller ta sig till jobbet”.
I grunden kan regeringen naturligtvis inte kompensera alla delar av samhället för den ekonomiska nedgången. Men hur kommer det sig att vissa väljs ut medan andra glöms bort? Varför poserar politiker i tid och otid vid bensinpumpar men inte vid busshållplatser?
Och hur kommer det sig att man med närmast kirurgisk precision utformat stödsystem som samtidigt höjer utsläppen och låser fast många människor i fossilberoende?
Stockholm Environment Institute konstaterade i en rapport från förra året att skattesänkningen på bensin är ett så brett stöd att ingen grupp i samhället hjälps mer än marginellt. En stor del av skattesänkningen hamnar dessutom i välbärgade områden kring storstäderna, där många kör stora törstiga bilar trots att det finns väl fungerande kollektivtrafik.
Om nu målet är att stötta dem som har det svårast, varför inte lägga fram mer riktade åtgärder? Varför inte underlätta för människor som vill ställa om, särskilt på landsbygden? Varför inte bygga ut kollektivtrafiken med fler turer?
De miljarder som hittills lagts på bensin och diesel skulle räcka en bra bit på vägen.
