I veckan fick klimatminister Romina Pourmokhtari det hett om öronen. I en livsstilsintervju med brittiska Financial Times hade Pourmokhtari berättat att hon älskar att smita iväg från sina Säpovakter för att gå ut sent.
Kritiken lät sig inte vänta. Bland annat lyfte Veckorevyn det faktum att ett event som skulle hållas i oktober förra året, där klimatministern skulle delta, fick ställas in av just säkerhetsskäl. Detta då en forskare och aktivist i gruppen Extinction Rebellion hade anmält sig till eventet.
Via sin pressekreterare lät Pourmokhtari meddela att Säpokommentaren var sagd med glimten i ögat och dementerade samtidigt att hon smitit från livvakterna.
Men detta var inte det enda som stack ut i intervjun.
Till Financial Times berättar Pourmokhtari om sin hemstad Stockholm. Hon säger att staden är grön och ren. Och att du kan andas luften utan att förlora månader av ditt liv.
Pourmokhtari har både rätt och fel.
I januari rapporterade Länsstyrelsen att Stockholms luftkvalitet fortsatt har blivit bättre. Resultatet överensstämmer med den längre trend av minskade nivåer av luftföroreningar. De senaste tio åren har årsmedelvärdet för kvävedioxid minskat med 40 procent. Partiklarna (PM10) har minskat med 26 procent. Orsaken är bland annat renare bilar, miljözoner och dammbindning. Stockholm är en av de storstäder i Europa med bäst luftkvalitet.
Trots detta dör fortfarande 1000 stockholmare i förtid varje år på grund av luftföroreningar från trafiken. I Sverige är siffran nästan 7000. I snitt förlorar de tio år av sina liv. Nyare forskning visar att även lägre halter kan leda till allvarliga sjukdomar och att gränsvärdena behöver skärpas. Luften måste bli bättre. Men istället riskerar den att försämras.
Fördelen med att ta livsstilsintervjuer med tidningar som Financial Times och DI Weekend är att de inte granskar och ställer kritiska följdfrågor. Hade intervjun istället skett med exempelvis Aktuell Hållbarhet som bett om en intervju med ministern i över ett år, hade Pourmokhtari kanske behövt svara på varför hon tillsammans med övriga regeringen väljer att försämra luften. Något som riskerar framförallt barns, äldres och redan sjukas hälsa och liv.
Regeringen har sedan tillträdet sänkt skatten på bensin och diesel, tagit bort elbilsbonusen, slopat statsmiljöavtalet, stoppat utbyggnaden av nya stambanor och kraftigt underfinansierat både underhåll av järnväg och kollektivtrafik.
Om ministern uppskattar den rena luften, och är medveten om hur luftkvaliteten påverkar invånarnas livslängd, hur kommer det sig då att hon går med på att försämra den?
