Klimatgranskarens nyhetsbrev
Prenumerera på vårt nyhetsbrev här. STÖTTA Klimatgranskaren, swisha valfri summa till: 123 300 10 47.
Ett av våra mest spridda inlägg handlar om hur regeringen prioriterar i sina budgetar. När vi hade satt oss vid miniräknaren och kikat på det blev vi själva chockade.
Med nästan kirurgisk precision har regeringen under sina första två år vid makten skurit ner på precis de satsningar som handlar om att minska utsläppen.
Men det stannar inte där. När man istället tittar på var de satsar pengar så tappar man hakan ännu mer. En väldigt stor del av deras totala ekonomiska satsningar går nämligen till sådant som ökar utsläppen.
För att ta några exempel:
– Man har kapat det enda stöd som staten ger ut till kollektivtrafik, gång och cykel. Pengarna har nästan oavkortat gått direkt till slopad flygskatt.
– Man har helt stoppat stödet till elbilsköp. Pengarna har gått raka vägen till att sänka skatten på fossila drivmedel.
– Man har sänkt järnvägsunderhållet och lagt pengarna på en särskild miljardsatsning till flygbolagen.
Denna dubbla manöver – att ta från det som minskar utsläppen och ge det till det som ökar dem – blir en rejäl strypsnara runt klimatmålen. Vilket numera också är svart på vitt. I regeringens egen budget framgår att regeringen inte klarar ett enda av de fyra nationella klimatmål som är beslutade om i Sveriges riksdag.
Men det finns något annat provocerande här. Det är snacket om att åtgärderna genomförs för att de ska skapa social acceptans. Social acceptans för vad? Ett varmare klimat med mer extremväder, sjukdomar och klimatflyktingar?
Och vari ligger egentligen den sociala rättvisan i att den som äger en SUV på Lidingö nu ska kunna fortsätta skattefuska med fossilt reseavdrag och dessutom få en bensincheck vid macken? Medan den som tågpendlar till jobbet och som varken får en skattesänkning eller ett reseavdrag dessutom ska acceptera att avgångar ställs in på grund av sänkt järnvägsunderhåll.
Berätta gärna det för mig.
