Avslöjar: Jättenotan för ny kärnkraft – du betalar

Det har gått några dagar nu sedan regeringen lanserade sin “färdplan för ny kärnkraft” på en gemensam pressträff med Sverigedemokraterna. Stolt stod de fyra partierna uppradade. 

– Vi levererar nu ett pärlband av beslut för att bana väg för ny kärnkraft. Sverige lägger grunden för att bli en ledande kärnkraftsnation igen och en maktfaktor för grön omställning i väst, sa energi- och näringsminister Ebba Busch (KD). 

Men vilka som ska tvingas betala för kalaset och hur dyrt det kommer bli var det tystare om. Bland de besked som regeringen lämnade var det framförallt ett som var en konkret nyhet: att regeringen nu tillsätter en utredning för att titta på hur staten kan vara med och “dela den finansiella risken” som det innebär att bygga kärnkraft. Beskedet är en bekräftelse på det som Liberalernas partiledare Johan Pehrson redan erkänt: att kärnkraft inte kan bära sig självt i konkurrensen på marknaden. 

För att ta reda på hur mycket detta riskerar att kosta skattebetalarna har Klimatgranskaren satt sig vid miniräknaren. Och resultatet är häpnadsväckande. Givet de antaganden vi gjort (som redovisas för nedan) kommer regeringens satsning på 10 reaktorer till 2045 att kosta svenska skattebetalare minst 2 400 miljarder kronor över 60 år. 

Det motsvarar två gånger Sveriges hela statsbudget. Per år motsvarar det en summa som är dubbelt så stor som allt det staten satsar på klimat, miljö och naturvård.

Hur kommer vi fram till denna hiskeliga summa då? Jo, vi har jämfört vad produktionskostnaden för ny kärnkraft är med det elpris vi haft de senaste åren och räknat ut vad mellanskillnaden kan tänkas vara. Och vi räknar i underkant. 

På pressträffen fick ministrarna frågor om hur de tänker sig att skattebetalarna ska betala. Då lyftes bland annat att det finns länder som garanterat kärnkraftsbolagen ett fast pris. Alltså: bolagen ska kunna sälja sin el till marknaden, men om marknaden inte ger dem ett tillräckligt högt pris så går skattebetalarna via staten in med mellanskillnaden. 

Passande nog har franska staten precis slutit ett avtal om fast pris med sin egen kärnkraftsjätte EDF, vilket alltså gör det lättare för oss att jämföra. I överenskommelsen med EDF erbjuder sig franska staten att garantera ett pris på 80 öre/kWh för el som produceras med framtida kärnkraftsreaktorer. 

Så vilken siffra ska man då jämföra med för att räkna ut hur mycket som skattebetalarna behöver gå in med i mellanskillnad? Här blir det lite knivigare. Men antalet gånger som elpriset på månadsbasis gått över 80 öre/kWh de senaste åtta åren kan räknas på en hand (alla skedde under Rysslands energikrig mot Europa och deras militära invasion av Ukraina). Vanligen är elpriset betydligt lägre än så, snittet ligger snarare runt hälften, dvs 40 öre/kWh. Vi kommer därför använda denna siffra. 

Om denna siffra kommer stå sig i framtiden går inte att säga med säkerhet. Å ena sidan kan man argumentera att det kommer tillkomma ny elintensiv industri som kommer öka på priset eftersom den ökar efterfrågan. Å andra sidan har tidigare prognoser om ökad efterfrågan nästan alltid slagit fel och överskattat behovet samt underskattat förmågan att energieffektivisera bort ökade behov. Dessutom fortsätter det byggas vind- och solkraft i rekordfart i Sverige, vilket har en prisdämpande effekt. Därför får snittet de senaste åren duga. 

Om vi räknar med att de tio nya reaktorerna producerar 10 TWh per år i 60 år och får ett skattestöd på 40 öre/KWh utöver det pris de får på elmarknaden blir alltså den totala kostnaden för skattebetalarna ofantliga 2 400 miljarder kronor. 

Så, varför skrev vi att vi räknade i underkant? Jo, flera skäl spelar in här. För det första är det långt ifrån säkert att ny kärnkraftsel faktiskt kommer kosta just 80 öre/KWh att producera. Faktum är att det är ganska sannolikt att det blir dyrare än så, och risken då är att staten ger efter för företagen och pumpar in ännu mer pengar. 

Låt oss ta några skäl till varför denna risk är uppenbar. För det första stämmer inte siffran 80 överens med den produktionskostnad som vi faktiskt sett att nya reaktorer har. I SvD kan vi läsa om den senaste franska reaktorn: 

Byggkostnaderna för Flamanville 3 har ökat till runt 150 miljarder kronor, nästan fyra gånger den ursprungliga prislappen. Projektet, som drivs av det statliga franska kraftbolaget EDF, är minst tolv år försenat och reaktorn är ännu inte i drift.

Produktionskostnaden förväntas därför landa på mellan 121 och 132 öre per kWh – bra mycket mer än 80. Liknande utveckling ser vi i England och reaktorerna vid Hinkley Point C. Här har staten tvingat elkonsumenterna att garantera ett fast pris på hela 129 öre per kWh, dock under en kortare tidshorisont än 60 år. 

Till detta hör att Sverige också saknar kärnkraftskompetens. Det var länge sedan Sverige byggde en reaktor och mycket kompetens har därmed försvunnit, något som kan öka kostnaderna ytterligare. 

Samtidigt fortsätter sol- och vindkraft att byggas ut i rasande takt i Sverige. Detta beror inte minst på de låga kostnaderna för utbyggnaden. Idag byggs vindkraft som har en produktionskostnad runt 25 öre per KWh, långt under kärnkraftens (minst) 80. Inom något år spås vinden passera kärnkraften som näst största kraftkälla i Sverige och för varje nytt vindkraftverk pressas elpriset nedåt – vilket ytterligare ökar gapet som skattebetalarna kan tvingas behöva betala.

Men kan inte kärnkraften vara bra för klimatet då, och därför motivera stora satsningar? Svaret är att kärnkraft kan få svårt att vara en klimathjälte i Sverige. Det beror på två faktorer. För det första så har den nya industrin i Sverige valt en affärsmodell som bygger på vind- och solkraft. Iden med stål utan kol är att man ska kunna producera stora mängder vätgas när elpriset är väldigt lågt – något som lättast uppnås med sol och vind. Vätgassamhället är mer anpassat för förnybart än för dyrare kärnkraft.

För det andra sätter de långa tidshorisonter som krävs för att bygga ny kärnkraft käppar i hjulen. Flamanville 3 i Frankrike började byggas 2007 och skulle stått färdig 2012. Preliminär start är nu satt till 2024 – 17 år efter byggstart. Hinkley Point C i Storbritannien började planeras av den brittiska regeringen redan 2008 och är långt ifrån att färdigställas. Som tidigast uppges en preliminär start 2028 – 20 år efter att den började planeras. Olkiluoto 3 i Finland har nyligen startat, men var då 14 år försenad.

Dessa tre exempel visar att det ungefär tar 20 år att planera och bygga ny kärnkraft i Västeuropa. Men 20 år in i framtiden ska Sverige och Europa vara nära nollutsläpp, varför tillskott av ny kärnkraft först då knappast tar oss närmare målen.

Risken är alltså att regeringens kärnkraftsbesked blir en dyr historia för oss skattebetalare, och att vi dessutom inte får någon klimatvinst för pengarna.