I Trafikverkets underlag till regeringens planering av infrastrukturen står det att man bör lägga mindre fokus på ”brister och behov” och att kostnadseffektivitet bör spela en större roll för besluten. Problemet? Formuleringarna är snodda från en text utgiven av lobbyorganisationen Svenskt Näringsliv. Mitt i soppan hittar vi den kontroversiella måldirektören Jonas Eliasson.
Trafikverket och regeringen är mitt uppe i sitt arbete med den långsiktiga infrastrukturplaneringen i Sverige. I arbetet ska det tas beslut om vilka vägar och järnvägar som ska byggas – och vilka projekt som ska stoppas. Processen omgärdas ofta av het debatt, inte minst brukar Trafikverket anklagas för att presentera underlag och planer som helt går stick i stäv med de svenska klimatmålen. Så även denna gång.
En central del i processen är att Trafikverket ska ta fram ett så kallat inriktningsunderlag som regeringen kan basera sina beslut på. Detta har redan fått svidande kritik för att ignorera klimatfrågan och utgå ifrån en för stor ökning av av biltrafiken.
– Vi behöver nya principer, klimatet behöver få större betydelse. Vi måste tänka på ett annat sätt nu och låta infrastrukturplaneringen vara med och hjälpa till i klimatomställningen – inte försvåra den, säger Anders Roth, transportforskare på IVL Svenska Miljöinstitutet, till Dagens Nyheter.
I underlaget finns ett särskilt kapitel som heter ”Förslag för effektivare genomförande av åtgärder”. Och det är här som något märkligt går att hitta. Vid en första anblick verkar det inte så konstigt. I kapitlet kan vi läsa att man bör sluta prata så mycket om ”behov” och ”brister” i trafiksystemet. Det föreslås även att fler infrastrukturprojekt borde omprövas. I texten föreslås att Trafikverket borde rangordna sina investeringar utifrån samhällsnytta och att undantag från en sådan rangordning ska motiveras särskilt.
Detta låter som vanlig byråkratsvenska från en myndighet. Men ett större fokus på samhällsekonomisk effektivitet är i det här fallet kontroversiellt. Det beror på den metod som Trafikverket använder sig av för att beräkna samhällsekonomi – ASEK. I ASEK prioriteras restid för bilister högre än restid på järnväg och buss. Därför kan konsekvensen av förslagen ovan bli att det framförallt är nya järnvägar som kan skrotas – till förmån för nya motorvägar.
Men här kommer då det som är märkligt med formuleringarna: Det visar sig att de mer eller mindre är ordagrannt kopierade från en helt annan text – ett kapitel i en antologi utgiven av lobbyorganisationen Svenskt Näringsliv. Närmare bestämt är kapitlet skrivet så sent som i höstas, av ingen mindre än Trafikverkets måldirektör Jonas Eliasson.
Så, som av en händelse har det som står i ett särintresses utgivningar mer eller mindre rakt av hittat sin väg in i de viktiga underlagen till regeringen. Och som av en händelse är det just Jonas Eliasson som har huvudansvar för underlaget. På vems uppdrag skrevs texten?
Jonas Eliasson har tidigare haft svårt att hålla isär sina roller. Hösten 2019 – precis innan Eliasson tillträdde som måldirektör – gjorde han ett konsultuppdrag åt Stockholms Handelskammare. Syfte? Att genom en rapport argumentera för ytterligare en motorväg i Stockholm – en väg som han själv sen var med och fattade beslut om.
För några år sedan kunde tidningen Sveriges Natur också avslöja att en högt uppsatt tjänsteman på Trafikverket har gett råd åt drivmedelsföretaget OKQ8 och under sekretess även utfört uppdrag åt bilföretaget BMW.
Flera gånger har Eliasson nu gjort det som urholkar förtroendet för våra myndigheter. Han blandar ihop sitt uppdrag, allmänhetens intresse, med privata särintressen. Och av allt att döma blir konsekvensen att det är klimatet som återigen får stryka på foten.
