Regeringenföreträdare upprepar budskapet som ett mantra: det finns en plan som ska ta Sverige till klimatmålen. Statsministern sa själv strax innan jul att ”klimathandlingsplanen pekar ut en tydlig väg till nettonollutsläpp år 2045”. Det är tveklöst regeringens viktigaste talepunkt i klimatdebatten, och har även använts som argument till varför miljöministern kan sitta kvar på sin post trots tidigare hot om att lämna.
Till grund för påståendet finns ett suddigt diagram i klimathandlingsplanen, där kurvan ser ut att gå mot noll år 2045. Men vad ingår i planen? Hur ska utsläppen egentligen minska?
Klimatgranskaren har begärt ut uträkningarna till diagrammet från regeringskansliet. Av dessa framgår att ministrarnas tvärsäkra påståenden helt saknar grund i underlagen. Hela nettonoll-diagrammet tycks vara baserat på önskemål om vad politiken ska leda fram till, snarare än faktiska beräkningar.
Men låt oss ta det steg för steg:
I underlaget finns en lista på vad regeringens åtgärder i klimathandlingsplanen bedöms ha för effekt på utsläppen. Det framgår tydligt att den totala effekten inte går att beräkna. Det står uttryckligen att effekten på utsläppen är ”omöjligt att beräkna pga. för osäkra beräkningar + fler åtgärder påverkar ESR-åtagandet och interagerar med möjligt nationellt ESR2 (eller annat styrmedel)”.
Hur kan statsministern baserat på detta säga att ”vägen till nettonollutsläpp är tydlig”? När underlaget säger motsatsen?
Det är en gåta.
I underlaget finns också en tabell över hur mycket utsläppen förväntas öka på grund av sänkt reduktionsplikt. År 2026 ökar utsläppen med 6,8 miljoner ton, men år 2030 räknar regeringen med att utsläppen bara kommer öka med 4,8 miljoner ton. Sen fortsätter denna kurva att sjunka med ungefär en halv miljon ton per år. Hur ska detta gå till? Ingen vet, och något svar ges inte i planen. Antingen ska reduktionsplikten upp igen (lycka till med det) eller så ska andra åtgärder sättas in som på ett magiskt sätt får bort utsläppen från fossila bränslen.
Men trots detta trixande återstår enorma utsläpp som regeringen inte lyckats få bort. Hur löser man detta? Enkelt! Det läggs i en egen tabell som heter ”kompletterande åtgärder”. Här räknar regeringen med att kunna tillgodoräkna sig över 10 miljoner ton i minskade utsläpp per år 2045. Här ska man jobba med projekt som minskar utsläppen någon annanstans (var då kan man undra? alla ska ju ner till noll?), eller med så kallade ”negativa utsläppen”, en teknik som ännu inte ens används storskaligt. Att detta ens skulle vara möjligt är ytterst osäkert och bygger på gissningar. Men större delen av äggen läggs ändå i denna korg.
Av underlaget framgår också att merparten av regeringens egna åtgärder i klimathandlingsplanen är i det närmaste helt verkningslösa. Satsningen på elflyg bedöms ha marginell effekt. Detsamma gäller för olika klimatpremier som regeringen lagt fram. Skrotningspremien, en reform i 250-miljonersklassen, väntas endast minska utsläppen med 20 000 ton om året fullt utbyggd. Klimatklivet och industriklivet är de reformer som har störst effekt, reformer som infördes av den förra regeringen men som nuvarande regering behållit.
Sammanfattningsvis måste detta scenario betraktas som önskemål eller rena gissningar om framtiden.
Här kan du läsa underlaget till klimathandlingsplanen.
Här kan du läsa dataunderlaget.
