”Jag inser att jag röstade fram en regering som har fått mig att bli klimataktivist”. Michel Silverstorm är en medelålders man, egenföretagare och tonårsförälder som, med sina egna ord, håller på att bli klimataktivist.
I en insändare i DN (19/4) skriver Michel om sitt klimatuppvaknande och den besvikelse han känner över makthavarnas oförmåga att ta problemen på allvar: ”Jag har valt att sluta flyga, vi kör elbil och jag har ställt om mitt företag så mycket det går. Vi är rätt många som gör det. Men det är i stort sett ogjort om inte morötter och piskor kommer uppifrån”.
Klimatgranskaren har ställt några frågor till Michel Silverstorm om den resa han gjort och vad han tror krävs för att få fler att lyssna till forskningen.
Du skriver att du var med och röstade fram den sittande regeringen. Vad fick dig att rösta på dem och vad var dina förväntningar på dem inför valet?
– Som egenföretagare och entreprenör har jag alltid legat till höger och haft liberala värderingar. Jag tänkte nog inte då att denna regering skulle vara sämre än någon annan, utan att vi skulle försätta på samma linje. Jag hade en förhoppning om att ju mer tydlig vetenskapen blir och ju mer vi ser i media att det är allvar så skulle kommande regering oavsett färg ta till sig fakta och göra det som måste göras, eller åtminstone fortsätta på inslagen linje. Men ack så fel vi hade.
Du beskriver din läsning av IPCC-rapporten som en vändpunkt. Vad var det som drev dig till att försöka ta reda på läget, med så pass öppet sinne?
– Det hela startade faktiskt med Greta för min del. Först blev jag nog lite undrande eller till och med lite irriterad, för så allvarligt kan det väl inte vara. Det där får vi lösa i framtiden när väl problemen kommer. Men ju mer jag lyssnade desto mer började jag förstå att det nog är på riktigt och att det händer nu. Jag sa till min fru att ”när nästa IPCC-rapport kommer ska jag läsa den själv och bilda mig en egen uppfattning”. Sagt och gjort, när IPCC släppte rapporten AR 6 läste jag den. Det var lite av en käftsmäll. Min första undran blev ”varför har inte makthavare och media sagt som det är?” Eller har jag/vi inte lyssnat? Nu, 15 böcker senare på området, förstår man att det är väldiga krafter som vill behålla status quo, det är för mycket pengar på spel helt enkelt. Och nej, jag lyssnade inte tillräckligt heller, det är helt enkel lite för abstrakt, för långt borta, både i tid och plats. Eller så kändes det då, men nu ser vi konsekvenserna även hemma i Sverige.
Det är relativt ovanligt att folk omprövar sina åsikter på det här sättet och väljer att berätta om det. Varför tror du att du var mottaglig för informationen och öppen för att ändra dig?
– Oj, svår fråga. Dels tror jag att det finns ett mått av rättvisepatos hos mig, jag satt ett tag som nämndeman för att det kändes som att jag bidrog. Men jag måste nog bli änne lite mer högtravande för att svara ärligt. Jag vill sitta på slutet av min resa och känna att jag åtminstone gjorde något.
Pratar du mycket med vänner och bekanta om klimatfrågan, och hur har de i så fall reagerat på de insikter du fått?
– Nej, vi tycker inte ens lika inom familjen. Vi pratar om det men det blir mest att barnen tröttnar när jag börjar rabbla fakta. Utanför familjen pratar jag med dem som är intresserade men känslan är att de nog tror att jag ska döma dem då jag svängt och gjort förändringar. Eller så är det som för mig tidigare, man har så mycket med arbete, familj och livet i övrigt att man inte riktigt hinner eller tar sig tid. Och så tänker man kanske att nog borde jag/vi kunna lita på myndigheter och folkvalda att ha koll och göra det som är bäst för sina invånare nu och på sikt, för kommande generationer?
Vad tror du man skulle behöva göra för att få fler att sätta sig in i klimatfrågan och ompröva sina ställningstaganden på det sätt du har gjort?
– Klimatförändringarna är något som vi kommer att leva med nu och många, många kommande generationer framåt. Vi måste redan tidigt i skolan skapa förståelse och kunskap kring detta. På något sätt måste man också få folk att vilja göra rätt, så återigen om det inte kommer morötter och piskor från makthavarna så sker inte omställningen tillräckligt snabbt eller i tillräcklig omfattning. Det hjälper inte att jag och några till gör förändringar, alla måste med. Jag tror till skillnad från vissa andra att detta är en möjlighet, att små öppna demokratier som vi i Skandinavien är early adopters och kan visa vägen, vi behöver inte få det eländigt och svårt bara för att vi ställer om, tvärt om. Vi kan skapa välstånd genom att ligga i framkant. Skulle folk förstå och tro detta skulle nog deras ställningstagande också skifta och det snabbt.
