I Brasilien pågår klimattoppmötet COP 30. Världsledare möter representanter från ursprungsfolk för att förhandla om vår och planetens överlevnad.
Inget svenskt statsråd i sikte. På hemmaplan har Kristdemokraterna istället gjort kalkylen att kulturkriget är deras bästa chans att synas. Med opinionssiffror under riksdagsspärren måste temperaturen höjas.
På den fronten intet nytt. Det nya är antalet broar de är villiga att bränna.
Den 30 oktober stod klimatminister Romina Pourmokhtari (L) på en presskonferens med Miljömålsberedningens ordförande Christoffer Fjellner (M) och meddelade att ”alla partier i Sverige står nu bakom de svenska klimatmålen.”
Varför detta behövde fastställas är oklart. Inget hade egentligen ändrats. Men beskedet välkomnas av såväl Klimatpolitiska rådet som Svenskt Näringsliv. Industrin kräver långsiktiga spelregler och förväntar sig att politiken inte svajar från ena veckan till den andra.
”Nu behöver fokus flyttas från målformuleringar till att skapa bättre förutsättningar för att faktiskt nå målen”, kommenterade Svenskt Näringsliv.
Därför framstår det som ovanligt våghalsigt, även med kristdemokratiska mått mätt, att tre veckor senare kalla till presskonferens och meddela att partiet vill skrota samma klimatmål de nyss stod bakom. Tre veckor.
KD föredrar att ge fingret till det blocköverskridande samarbetet, sina regeringskollegor och inte minst till det svenska näringslivet. Utdelningen? Ytterligare bränsle på kulturkrigets brasa.
Även för den som avskyr klimatpolitik: är det värt priset? En kristdemokratisk namnteckning är inte längre värd bläcket den är skriven med. Vad innebär det för Tidö och näringslivet?
Detta utspelar sig samtidigt som Tidö gnisslar som aldrig förr. Ebba Busch testar gränserna för vad Ulf Kristersson tål. Landsbygds- och kolesterolminister Peter Kullgren (KD) har fått fria händer att driva partiets linje så långt han vill – och det retar gallfeber på Liberalerna. Kullgren avslöjar nämligen för öppen ridå att väljarna inte kan lita på regeringens klimatlinje.
“Det är dåligt för Sverige AB” kommenterar Pourmokhtari om Kullgrens utspel.
Ironiskt nog finns det sakliga argument för att synka Sveriges mål med EU:s ramverk. Vi hade kunnat ha en seriös diskussion om styrmedel och kostnadseffektivitet. I stället hävdar Kullgren att ”Sverige måste sluta späka sig självt” och att man ”rycker köttbullar från barn”.
Ministern erkänner med dessa ord vad det egentligen handlar om: kulturkrig. Hejaropen ekar mellan trollfabrikens väggar.
Och var är statsministern? Han varken ingriper eller markerar. Det låter för dystopiskt för att vara sant, men… han är på Timbrofest i Tallinn.
