”Koalitionen av högerpartier och extremhöger genomför en politik som kommer öka CO2-utsläpp till 2030 utan att förklara hur man ska kunna fullfölja sina åtaganden på europeisk nivå”
Så inleds artikeln om Sverige som publicerades i franska dagstidningen Le Monde i lördags. Det är en minst sagt dyster bild av Sverige som målas upp. Man beskriver en tidigare ambitiös klimatpolitik och internationellt anseende som föregångsland i frågan. Men artikelns rubrik – ”Sweden is moving backwards on climate policy” – sammanfattar det nya läget.
Sverige är nu enligt texten ett land där forskare, näringslivet och NGO:s är oroliga över hur landet hamnar på efterkälken i klimatomställningen. Sveriges klimatforskare vittnar om hur de förgäves försöker få gehör för sin oro. Klimatpolitiska rådet skildras som frustrerade och deras uppmaningar till acceleration av klimatomställningen som negligerade.
Haveriet med klimathandlingsplanen är pinsam läsning: ”Efter att ha övervägt en uppskjutning av deadline – vilket resulterade i en misstroendeförklaring mot Pourmokhtari – presenterade regeringen slutligen planen 21 december” skriver Le Monde. En stor besvikelse för forskare och Klimatpolitiska rådet, som kritiserade avsaknaden av konkreta planer.
Artikeln är knappast den första eller enda i sitt slag. Internationella aktörer och medier har senaste tiden förvånats över hur Sverige så snabbt har gått från pådrivare till bakåtsträvare i internationella klimatförhandlingar. På bara ett år har Sverige fallit från femte till tionde plats i CCIP:s internationella klimatranking.
Omvärlden har tydligt uppfattat hur skrämmande snabbt Sveriges klimatpolitik nedmonteras. Kanske tydligare än svenskarna själva.
