Det nya regelverket för omprövningen av vattenkraftens miljötillstånd har sin grund i energiöverenskommelsen som slöts 2016. Regelverket trädde i kraft den 1 januari 2019 och innebär att vattenkraftverk och dammar för produktion av vattenkraftsel ska prövas enligt moderna miljövillkor. Regeringen har nu, i enlighet med Tidöavtalet, beslutat att senarelägga sista dagen att ansöka om omprövning med ett år.
Flera remissinstanser är starkt kritiska till förslaget. Energimyndighet skriver i sitt remissvar att de anser att det saknas ett tydligt mål för vad som ska uppnås under pausen och att det därför finns risk att pausen blir längre än nödvändig och att kompetens och nödvändig kunskap därför går förlorad. Naturvårdsverket motsätter sig förslaget helt, då de inte ser vilken nytta en paus ska göra och att det inte framgår vad man ska göra under pausen som inte kan göras parallellt med den tidigare tidsplanen. Havs- och vattenmyndigheten som arbetat med frågan sedan 2012 lyfter vikten av att pausen inte blir längre än man nu sagt, då det riskerar att skada hela processen.
Utöver kritik mot utformningen så finns det också stor oro för vilka negativa konsekvenser förslaget riskerar att ha för den biologiska mångfalden. Detta är något som både Havs- och vattenmyndigheten och Naturvårdsverket tar upp. Fritt strömmande vattendrag är en bristvara och flera arter, till exempel ålen, kommer att pressas närmare utrotning om inte miljöanpassningar görs skyndsamt.
I regeringens egen konsekvensbeskrivning av pausen lyser dock miljöperspektivet helt med sin frånvaro, vilket kan tyckas märkligt då det var hela syftet med omprövningen från början.
