Krisen är total gällande sillbeståndet i Östersjön och Bottniska viken. Under de senaste decennierna åren har beståndet minskat på ett oroväckande sätt med färre och svagare fiskar. Två miljoner ton sill och strömming lekte i Östersjön 1974. I dag finns det mindre än en halv miljon ton kvar. De är magrare och når könsmognad vid en lägra ålder. Beståndet riskerar att krascha helt. I en debattartikel beskriver Naturskyddsföreningen, WWF och Sportfiskarna vilka ödesdigra konsekvenser det kan få:
En kollaps av strömmingsbestånden skulle inte bara drabba det småskaliga fisket mycket hårt, utan påverka hela innanhavets näringskedja och ge allvarliga följdeffekter. Sillen och strömmingen är motor i Östersjöns ekosystem, som huvudföda åt bland annat rovfiskar, sjöfåglar, tumlare, sälar och torsk.
Detta har fått EU att reagera. Med bakgrund av de vetenskapliga rön som kommer från Internationella havsforskningsrådet ICES föreslår EU nu ett fiskeförbud i delar av Östersjön under nästa år så att beståndet kan återhämta sig. Genom att undvika en kollaps av beståndet kan det lokala fisket också räddas på sikt.
Men här sätter sig regeringen på tvären.
– Det skulle vara ett alldeles för hårt slag mot kustfisket och beredningsindustrin, säger landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) till Ekot.
Huruvida dagens fiske är ett hårt slag mot sillen och det biologiska marina ekosystemet får därmed bli en sekundär fråga. Därmed talar mycket för att sillen nu är på väg mot samma öde som torsken, som ju gått igenom en fullständig krasch i Östersjön.
