Oxfam om regeringens förslag: ”Risk för nykolonialism”

Bild: Regeringen.se

Regeringen föreslår att Sverige ska sänka sina utsläpp genom att tillgodoräkna sig utsläppsminskningar i andra länder. Kritiker menar att det förstärker globala orättvisor – och kan bli vår tids kolonialism.

Jorunn Fagerström

create 2024-06-14 update 2024-06-15

Parisavtalets artikel 6 reglerar hur EU:s länder ska kunna uppnå sina klimatmål genom frivilligt samarbete. Exakt hur detta ska få gå till är fortsatt inte helt klargjort.

Regeringens förslag på hur artikel 6 ska verkställas i Sverige har skickats på remiss. I sina remissvar påpekar Oxfam Sverige, Naturskyddsföreningen och Svenska Kyrkan att förslaget är tveksamt såväl praktiskt som moraliskt. Man menar att det öppnar för en väg där Sverige försöker köpa sig fritt från ansvar i klimatkrisen, och lägga en tyngre börda på låginkomstländer.

– Det här är väldigt skevt. Vi köper oss fria. Det är länder som har låga utsläpp som gör arbetet åt oss, säger Rosaline Marbinah, policychef på Oxfam Sverige.

Förslaget handlar till största del om att ansvar för artikel 6 ska ligga på Energimyndigheten. Det kan verka som ett förslag utan stark politisk laddning, men enligt Rosaline Marbinah är själva utgångspunkten problematisk:

– Det finns ingen fråga om vi ska göra detta eller inte, utan bara vilken myndighet som ska göra det. Vi måste ta ett steg tillbaka och ställa oss frågan: Ska vi göra det här egentligen?

Istället för att utnyttja låginkomstländers utsatta position för egen vinning, anser Oxfam att Sverige ska stötta dessa länder i sin klimatomställning. Man menar att Sverige har ett ansvar att bidra med klimatfinansiering och kompensation för förluster och skador i klimatförändringarnas spår.

Vissa låg- och medelinkomstländer är positivt inställda till den här typen av förslag. Enligt Rosaline Marbinah har den attityden dock inte förankring i ländernas befolkningar.

– Civilsamhället är kritiska till det här. Inte bara i Sverige utan även i länderna det berör.

Rosaline Marbinah varnar för vad hon kallar ”skensolidariska argument”.

– Retoriken kommer att vara att detta stödjer låginkomstländer. Men det finns andra sätt, som inte exploaterar och skuldsätter dessa länder.

Svenska kyrkan skriver att de har granskat remissen utifrån teologiska och etiska perspektiv. Med denna utgångspunkt har de landat i att de är kritiska till förslaget. Bland annat pekar man på att ”det är etiskt problematiskt att låta utvecklingsländer stå för svenska utsläppsminskningar”. I likhet med Naturskyddsföreningen och Oxfam beskriver man risken för dubbelräkning av utsläpp som överhängande.

Dessutom påpekas att utvecklingsländer kommer att få svårt att själva uppnå sina klimatmål. När rika länder köper möjligheten att tillgodoräkna sig effekter av alla enkla klimatåtgärder återstår bara de snåriga och dyra åtgärderna. I praktiken innebär det att Sveriges befolkning kan leva långt över sina planetära gränser men ändå ”uppnå klimatmålen”. Samtidigt kan fattiga befolkningar tvingas leva med minimala utsläpp – och trots det inte kunna uppnå nationella klimatmål!

Den främsta anledningen till att artikel 6 lyfts fram som lösning på klimatkrisen är enligt Rosaline Marbinah avsaknaden av seriös klimatpolitik.

– Regeringen lägger fram det här förslaget för att de inte har andra förslag: ”Vi kan inte göra något, men vi har pengar och kan betala andra för att göra det åt oss”. Men det är fel. De här pengarna borde vara gåvor till andra länder – eftersom det är höginkomstländer som Sverige som har orsakat klimatkrisen.

Dessutom är förslaget påskyndat, och ordentliga konsekvensanalyser saknas.

– Till och med regeringens utredare John Hassler säger att Sverige inte ska göra det här, och det säger någonting, säger Rosaline Marbinah.

Hon menar att det är dags att börja prata om artikel 6 i Parisavtalet. Annars kommer vi bara att höra om den på en framtida presskonferens, när politiken presenteras som den framgångssaga den inte är. Om den tillämpas på fel sätt riskerar den att strida mot andra delar av Parisavtalet. Ett exempel är Common but differenciated responsibility, – principen om att vissa länder, inklusive Sverige, behöver axla större ansvar för klimatkrisen.

– Det är inte tillräckligt många som pratar om artikel 6, och att den är skev till sin natur.

Rosaline Marbinah påpekar att det inte råder brist på idéer om klimatpolitik på hemmaplan.

– Det finns mycket vi kan göra. Så låt oss ta tag i det, istället för att starta det här projektet som inte kommer gynna oss på riktigt.

Dela